Inte nog med ormar....
2011-10-26 @ 08:01:49
....jag har dessutom fatt loss!! Jag forstod redan innan jag kom att det skulle vara oundvikligt, men nu ar det ett faktum. Min skalle kryllar av sma ackliga kliande sma varelser. Nu pagar lus-schamponering i fyra veckor framover.
En sak som jag har funderat over sedan jag kom hit och har blivit stammis i kyrkan ar varfor alla maste vara sa sjukt allvarliga i kyrkan? Jag forstar ju att det ar "no joking matter" men alla gar med nedbojda huvuden som om de vore overvaldigade av skam, och ser nastan lidande ut. Inte en enda gang pa alla dessa besok i kyrkan har jag sett prasten ens dra pa mungiporna. Maste man se allvarlig ut och ha m,ed nedbojt huvud for att visa sin odmjukhet infor Gud eller vad handlar det om?
Annars gar dagarna fort har borta. Jag kanner mig mer och mer hemma bade med barnen och den ovriga personalen. Mitt pa dagen nar barnen ar i skolan ar det ibland lite val stillsamt. Vissa saker, sa som exempelvis sin konstanta rastloshet, verkar man inte komma ifran oavsett hur langt bort man reser. Jag laser en massa och det ar ju alltid trevligt, och forutom det har jag sysselsatt mig med att laga lite av barnens klader. Det tar sa himla lang tid att sy for hand, sa nu har systrarna plockat fram sin gamla symaskin till mig. Den ar verkligen jattefin, en san dar gammal som man trampar. Jag och Lea kopte en ny rem som behovdes for att det skulle ga att anvanda den, sa nu ska jag hem och prova. Sen kan jag nog sysselsatta mig i nagra dagar till med att sy, tror inte det finns ett helt kladesplagg pa hela stallet.
Igar var det nagon hogtidsdag och barnen var lediga fran skolan. Jag och Lea blev inbjudna till ett annat konvent for ett slags kulturprogram dar alla systrar fran olika konvent hade diverse olika uppvisningar och sma teaterframtradanden. Det var ganska langtrakigt, men det gav mig en anledning att anvanda min nya superfina sari sa jag var lika glad for det. Jag lagger upp bild pa den nasta gang! Och pa symaskinen!
Annars saknar jag er dar hemma och dar hemma pa Island lite, men i ovrigt ar livet underbart. Som oftast! :)
Puss & Kram!