Att döma eller inte döma?
2011-10-22 @ 13:14:15
Innan vi akte till vara projekt sa de pa FSL att for manga volontarer ar en av de jobbigaste saker man stoter pa att barnen blir slagna. Bade i skolan och pa barnhem anvander man fortfarande gamla hederliga aga-metoder for att uppfostra och diciplinera barnen. Jag kan inte annat an att halla med manga av de foregaende volontarerna. Det anda man kan gora ar att vanda ryggen till, stanga ute alla "ta hand om-kanslor" som dyker upp eller ibland till och med ga darifran och latsas som man aldrig sett det. Att lagga sig i skulle vara en grov forolampning och det skulle troligtvis inte forandra nagonting heller.
Nar jag forst fatt bevittna detta, bade att de fysiskt slar barnen som inte uppfor sig, och aven att de skaller pa barnen for att de "luktar illa", "har smutsiga klader" eller inte har "kammat sig ordentligt" kande jag mig ratt illa till mods. De stackars barnen som inte kan bo hemma hos sina foraldrar ska behova sta ut med detta ocksa! De ar ju bara barn. Men sa forsokte jag tanka pa igen vad alla pa FSL har sagt, namligen "stay open-minded".
Sa en kvall nar en av systrarna skallde pa en liten tjej fragade jag henne efterat vad hon hade gjort. Da forklarade syster for mig att de paminner alltid barnen om att de maste vara tacksamma. De maste se och uppskatta att de faktiskt far mat, boende, klader och utbildning och om de da inte gor sin hemlaxa i skolan som de blivit ombedda menade hon att det ar som ett slag i ansiktet for henne och de andra som arbetar for att barnen ska fa allt detta. Saklart har hon ju en poang i det, de sliter for att barnen ska ha det bra. Under omstandigheterna har barnen det bra, och i manga fall sakerlighen battre an hemma hos sina foraldrar, om de nu har nagra. Jag forsokte att se pa det hela ur hennes perspektiv, hur de samlar in pengar for att kunna driva barnhemmet och hur "olydnad" fran barnen ar som att de ar otacksamma for allt de far.
Men sa tankte jag igen "hur ska en 6-aring, eller 8 aring, eller tillochmed 12-aring kunna kanna tacksamhet for att de separerats fran sin familj och far bo pa ett barnhem dar de har ett fullspackat schema fran 05.30-21.00 fem dagar i veckan och knappt nagon fritid pa helgen heller. De kunde sa klart ha det mycket varre, men ar ett barn i den aldern overhuvudtaget kapabel till att kanna tacksamhet over detta? Borde barnet kanna tacksamhet? Ar det inte en rattighet for barn att ha en bra uppvaxt?
Man ar nog inte sa oppensinnad som man skulle vilja - men jag ska forsoka att inte avlagga min dom forran jag varit har tiden ut atminstone. Trots allt ska de har barnen uppfostras till att leva i det Indiska samhallet och inte det Svenska.
En annan sida av denna diciplineringsmetod ar att barnen ar fullstandigt medvetna om att varken jag eller Lea nagonsin skulle sla dem. Vilket emellanat resulterar i fullstandigt kaos nar vi ar ensamma med barnen. De stanger av oronen och om de nu tidigare kunde ett par ord pa engelska ar denna kunskap som bortblast nar man behover den som bast.
Daremot nar det handlar om lekar och spel pa deras fritid har vi inte sa stora kommunikationsproblem. Jag trodde nog att barnen skulle kunna lite mer engelska en detta, men de kan verkligen pyttelite. Jag tycker det ar lite kul anda att tanka hur lite spraket spelar roll i vissa avseenden. Jag har till exempel redan en ganska klar bild av vilka barn jag gillar bast och vilka jag inte gillar (jag forsoker att inte favorisera nagon), och aven vilka av de ovriga i personalen jag gillar. Och denna bedomning har jag gjort helt oberoende av nagonting de sagt, da jag for det mesta inte forstar ett ord. Jag tycker bast om tjejen som jobbar i koket. Hon ar bara 19 ar, pratar lite engelska men verkar sa himla go!
En annan upptack som jag och Lea gjorde i veckan var att barnen inte kan pussla!! Till och med for de aldra barnen tog det valdigt lang tid innan de fattade vad det hela gick ut pa. Det tog nog okring en halvtimme innan pusslet avklarades forsta gangen (det hade 12 bitar). Sa nu blir det en massa pusslande pa helgerna framover!
Nu i helgen ar jag i Kundapura. Jag och Lea var pa en travel agency idag for att boka in hostens sma utflykter.
Ikvall ska vi ata middag med Cissi (den andra svenska tjejen) och aven tva danska tjejer som vi larde kanna forsta veckan.
Pussohej!