Lev lagom

Idag gor jag ett nytt forsok. Nu nar jag tagit mig ur min svacka :)


I torsdags firade vi Deepavalis Day. Ljusets hogtid. Barnen hade forberett dansuppvisningar och systrarna och Ariti hade forberett extra god mat. (Jag madde far daligt for att ata sa det vet jag egentligen ingenting om). De ritade upp en stor ljusstake pa golvet dar de la fullt av blomblad och runt om det hela var det en massa sma ljus, som vi sedan en och en fick tanda. Prasten kom ocksa, och jag fick se att han faktiskt var kapabel att le, trots att jag aldrig sett det i kyrkan. Kvallen avslutades med fyrverkerier till barnens stora fortjusning.



Matforberedelser


Dekorationer


Har far alla tanda varsitt ljus


Fint va?




I kampen mot lossen gar det inte sa bra. Jag skulle saga att stallingarna just nu ar 1-0 till lossen. Jag har schamponerat mig tva ganger med lusschampo och anda kliar det som tusan. Kanske beror det pa att pa forpackningen stod det att man skulle tvatta haret med schampot fyra sondagar i rad, men jag tvattade mitt har pa en tisdag och sedan igen pa fredagen...hrm..

Lea lyckades fa en bild pa en liten luring i hennes har...uuuaak.




Annars tankte jag beratta att det jag mest av allt onskar mig i julklapp detta ar ar att kunna gora en gora en liten insamling till barnen infor julen. Jag hoppas att manga av er dar hemma skulle kunna tanka er att bidra med en slant, da pengarna garanterat gar direkt till barnen. 100% av dem. Jag hoppas pa att kunna fa ihop till lite nya klader, underklader, tandborstar och sadant som de behover, och aven kunna gora julafton till en speciell dag for dem med lite godsaker och kanske en liten julklapp till var och en. Vad tror ni? Allting ar sa billigt har, sa aven en liten liten summa pengar skulle gora skillnad.

Nu ska jag ga och kopa lite bananer, de ar sa sjukt goda har!!

Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Sedan i torsdags har jag matt sadar halvbra. Jag har inte haft nagon matlust, varit lite illamaende, haft ont i magen och i torsdags hade jag nog lite feber ocksa. Idag ar jag nog nastan som vanligt igen sa det verkar inte vara nagon fara. Men det kravs inte mycket i den har varmen for att man ska bli lite ynklig. I min sjalvomkan hade jag kunnat gett mycket for en mjuk sang i ett svalt rumt. MIN SANG AR SA FORBANNAT HARD! Jag trodde nog jag skulle vanja mig, men nu efter tre veckor borjar jag bli lite less av att vakna varje halvtimme for att vanda pa mig.

Men men, nu har jag som sagt nastan aterhamtat mig och haller pa ta mig ut den lilla svackan jag hamnade i dar Indien for en stund kandes lite for varmt och svettigt, lite for hogljutt och trangt och lite val langt hemifran.

Idag ar det hur som helst dags for ett bildinlagg.


Lite tvatt..


Jag glomde rotera den, sorry. Min forsta sari i alla fall :)


Jag och Lea ser ut som tva vasterlandska jattar bredvid Ariti och Margret.



Den fina symaskinen som till min och Leas stora besvikelse fortfarande inte fungerar. Vi fortsatter sy for hand..





NU GER JAG UPP DET HAR BLOGGANDET!! Forst satt jag vid en dator som hela tiden hangde sig, sen bytte jag och nu har den har stangt av sig tre ganger. Nu gar jag hem istallet!! Mer bilder nasta gang.

Tack och hej, jag ar i Inden.

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

....jag har dessutom fatt loss!! Jag forstod redan innan jag kom att det skulle vara oundvikligt, men nu ar det ett faktum. Min skalle kryllar av sma ackliga kliande sma varelser. Nu pagar lus-schamponering i fyra veckor framover.

En sak som jag har funderat over sedan jag kom hit och har blivit stammis i kyrkan ar varfor alla maste vara sa sjukt allvarliga i kyrkan? Jag forstar ju att det ar "no joking matter" men alla gar med nedbojda huvuden som om de vore overvaldigade av skam, och ser nastan lidande ut. Inte en enda gang pa alla dessa besok i kyrkan har jag sett prasten ens dra pa mungiporna. Maste man se allvarlig ut och ha m,ed nedbojt huvud for att visa sin odmjukhet infor Gud eller vad handlar det om?

Annars gar dagarna fort har borta. Jag kanner mig mer och mer hemma bade med barnen och den ovriga personalen. Mitt pa dagen nar barnen ar i skolan ar det ibland lite val stillsamt. Vissa saker, sa som exempelvis sin konstanta rastloshet, verkar man inte komma ifran oavsett hur langt bort man reser. Jag laser en massa och det ar ju alltid trevligt, och forutom det har jag sysselsatt mig med att laga lite av barnens klader. Det tar sa himla lang tid att sy for hand, sa nu har systrarna plockat fram sin gamla symaskin till mig. Den ar verkligen jattefin, en san dar gammal som man trampar. Jag och Lea kopte en ny rem som behovdes for att det skulle ga att anvanda den, sa nu ska jag hem och prova. Sen kan jag nog sysselsatta mig i nagra dagar till med att sy, tror inte det finns ett helt kladesplagg pa hela stallet.

Igar var det nagon hogtidsdag och barnen var lediga fran skolan. Jag och Lea blev inbjudna till ett annat konvent for ett slags kulturprogram dar alla systrar fran olika konvent hade diverse olika uppvisningar och sma teaterframtradanden. Det var ganska langtrakigt, men det gav mig en anledning att anvanda min nya superfina sari sa jag var lika glad for det. Jag lagger upp bild pa den nasta gang! Och pa symaskinen!

Annars saknar jag er dar hemma och dar hemma pa Island lite, men i ovrigt ar livet underbart. Som oftast! :)

Puss & Kram!

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Den har gangen var det inte mina sinnen som spelade mig ett spratt! Igar var det en viper snake inne pa barnens toalett. Om man blir biten dor man troligen... den var inte speciellt stor, men ack sa acklig!! Jag sag den bara efter att systrarna hade dodat den. uuuhh.

Annars kommer lite trevligare bilder ifran min helg i Kundapura :)

Vi tog en promenad ner till floden dar vi skulle ta oss over med bat for att komma till stranden.



En liten battur.


Lea.


 
Promenad till stranden.





Det var allt for denna gang. Nu ska jag ga hem och prova mina sari som jag precis hamtat fran the tailor :)

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Innan vi akte till vara projekt sa de pa FSL att for manga volontarer ar en av de jobbigaste saker man stoter pa att barnen blir slagna. Bade i skolan och pa barnhem anvander man fortfarande gamla hederliga aga-metoder for att uppfostra och diciplinera barnen. Jag kan inte annat an att halla med manga av de foregaende volontarerna. Det anda man kan gora ar att vanda ryggen till, stanga ute alla "ta hand om-kanslor" som dyker upp eller ibland till och med ga darifran och latsas som man aldrig sett det. Att lagga sig i skulle vara en grov forolampning och det skulle troligtvis inte forandra nagonting heller.

Nar jag forst fatt bevittna detta, bade att de fysiskt slar barnen som inte uppfor sig, och aven att de skaller pa barnen for att de "luktar illa", "har smutsiga klader" eller inte har "kammat sig ordentligt" kande jag mig ratt illa till mods. De stackars barnen som inte kan bo hemma hos sina foraldrar ska behova sta ut med detta ocksa! De ar ju bara barn. Men sa forsokte jag tanka pa igen vad alla pa FSL har sagt, namligen "stay open-minded". 

Sa en kvall nar en av systrarna skallde pa en liten tjej fragade jag henne efterat vad hon hade gjort. Da forklarade syster for mig att de paminner alltid barnen om att de maste vara tacksamma. De maste se och uppskatta att de faktiskt far mat, boende, klader och utbildning och om de da inte gor sin hemlaxa i skolan som de blivit ombedda menade hon att det ar som ett slag i ansiktet for henne och de andra som arbetar for att barnen ska fa allt detta. Saklart har hon ju en poang i det, de sliter for att barnen ska ha det bra. Under omstandigheterna har barnen det bra, och i manga fall sakerlighen battre an hemma hos sina foraldrar, om de nu har nagra. Jag forsokte att se pa det hela ur hennes perspektiv, hur de samlar in pengar for att kunna driva barnhemmet och hur "olydnad" fran barnen ar som att de ar otacksamma for allt de far.

Men sa tankte jag igen "hur ska en 6-aring, eller 8 aring, eller tillochmed 12-aring kunna kanna tacksamhet for att de separerats fran sin familj och far bo pa ett barnhem dar de har ett fullspackat schema fran 05.30-21.00 fem dagar i veckan och knappt nagon fritid pa helgen heller. De kunde sa klart ha det mycket varre, men ar ett barn i den aldern overhuvudtaget kapabel till att kanna tacksamhet over detta? Borde barnet kanna tacksamhet? Ar det inte en rattighet for barn att ha en bra uppvaxt?

Man ar nog inte sa oppensinnad som man skulle vilja - men jag ska forsoka att inte avlagga min dom forran jag varit har tiden ut atminstone. Trots allt ska de har barnen uppfostras till att leva i det Indiska samhallet och inte det Svenska.

En annan sida av denna diciplineringsmetod ar att barnen ar fullstandigt medvetna om att varken jag eller Lea nagonsin skulle sla dem. Vilket emellanat resulterar i fullstandigt kaos nar vi ar ensamma med barnen. De stanger av oronen och om de nu tidigare kunde ett par ord pa engelska ar denna kunskap som bortblast nar man behover den som bast.

Daremot nar det handlar om lekar och spel pa deras fritid har vi inte sa stora kommunikationsproblem. Jag trodde nog att barnen skulle kunna lite mer engelska en detta, men de kan verkligen pyttelite. Jag tycker det ar lite kul anda att tanka hur lite spraket spelar roll i vissa avseenden. Jag har till exempel redan en ganska klar bild av vilka barn jag gillar bast och vilka jag inte gillar (jag forsoker att inte favorisera nagon), och aven vilka av de ovriga i personalen jag gillar. Och denna bedomning har jag gjort helt oberoende av nagonting de sagt, da jag for det mesta inte forstar ett ord. Jag tycker bast om tjejen som jobbar i koket. Hon ar bara 19 ar, pratar lite engelska men verkar sa himla go!


En annan upptack som jag och Lea gjorde i veckan var att barnen inte kan pussla!! Till och med for de aldra barnen tog det valdigt lang tid innan de fattade vad det hela gick ut pa. Det tog nog okring en halvtimme innan pusslet avklarades forsta gangen (det hade 12 bitar). Sa nu blir det en massa pusslande pa helgerna framover!



Nu i helgen ar jag i Kundapura. Jag och Lea var pa en travel agency idag for att boka in hostens sma utflykter.
Ikvall ska vi ata middag med Cissi (den andra svenska tjejen) och aven tva danska tjejer som vi larde kanna forsta veckan.

Pussohej!

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Jag tror aldrig jag haft sa mycket myggbett i hela mitt liv. Eventuellt nar jag var liten och firade midsommar i Malung. Man blir nastan galen av allt kliande ibland!

I forrgar nar jag skulle stada varat rum tyckte jag att det var en orm under Leas sang!! Jag bojde mig ner for att sopa dar och inne i hornet ringlade sig en svart orm!! Jag sprang ut till Ariti (med 190 puls) och sa att det var en orm inne i vart rum. Hon foljde med mig, och vi letade och letade men hittade ingen. Jag har nu overtalat mig sjalv att jag maste sett fel och att det varit en liten odla bara for sana finns det gatt om. Men radd blev jag!


Prianka, Sarita, Raswita, Sneha, Kaveri och jag



Koket


Koket



Marknadsgata i Mangalore


Lea, Jag och alla gullungar. Finkladda infor sondagsmassan


Nagra indiska jatter som jag stotte pa pa vag till Deralakatte


Hunden som bor pa var gard



Pria (hon i aprikosfargat) inhandlar gronsaker och annat till barnen


Ariti torkar chili ute pa gardsplanen


Jag haller pa ladda upp en video pa youtube, om det lyckad kommer ni kunna klicka pa lanken nedan och se alla sota barn "live".  Pa videon hor ni att de sager "Akka" vilket betyder syster (fast inte som systrarna i konventet, for de kallas "sister") och det ar vad barnen kallar mig och Lea. Lea kallar de ofta for LeAkka, men mig bara for Akka da de har lite svarare med mitt namn.

Har kommer den! http://www.youtube.com/watch?v=tCl-5ueJn9M

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Trots att jag har Lea (den andra volontaren pa barnhemmet) marker jag att mitt behov av den har bloggen ar betydligt storre an nar jag var pa Island till exempel. Nar man reser sjalv har man sa sjukt mycket tid att reflektera over saker, och det ar sa mycket att ta in utan att man har nagon att dela det med. Trodde inte att jag skulle gora sa har frekventa uppdateringar pa bloggen, men vi far val se hur lange det haller i sig. Tack i alla fall for alla kommentarer och keep them coming!

For att besvara era fragor forst,
- Sangen ar sjukt obekvam. Madrassen ar seriost inte mer an 3 cm tjock och jag maste vanda mig om typ en gang i halvtimmen for att de kroppsdelar man ligger pa har somnat eller gor ont.
- Det ar varmt men vi har en bra flakt precis ovanfor vara sangar sa sa lange det inte ar stromavbrott sa ar det behaglig temperatur nar man ska sova.
- Amanda: Jag kan verkligen se Estha och vad nu den andra tvillingen hette, framfor mig har. Lea kopte boken igar nar vi var i Mangalore men jag vet inte om det verkligen ar OK for mig att lasa den en FJARDE gang??
- Lea ar snall
- Jag har hort talas om burkinies men annu inte sett nagon. Det ar alltsa en mix av en burka och en bikini for er som inte forstod det :)

Mamma och Liv: Ni far jattejattagarna skicka saker. Jag tror ni vet battre vad barn gillar, det ar ju erat expert omrade. Men det far ju vara nagonting som inte ar for stort och tungt, nagot som manga barn kan leka med, nagot som inte ar for komplicerat och garna nagot som gor att de kan lara sig nagra ord engelska (men inte for svart). Jag ska fundera lite mer, men de har snart spelar sonder memorykorten jag tog med och bockerna ser ut att vara lasta i tre generationer trots att de knappt haft dem i en vecka.

Adressen ar:
De Mercide Orphanage
C/O: St. Joseph Convent
Panir, Deralakatte P.O.
DK. 575018 Karnataka
INDIA



Barnhemmet drivs alltsa av St. Josephs Convent och dar bor just nu omkring 45-50 barn. Vissa av barnen ar foraldralosa men de flesta har foraldrar som ar fattiga, missbrukare eller har nagra andra problem som gor att de inte kan ta hand om barnen. Pengar samlas in fran har och var och barnen far mat, husrum och skolgang. De flesta ar mellan 6-12 ar, med undantag fran ett par barn som ar lite yngre.

Den har forsta veckan som jag varit har har barnen haft ledig fran skolan, men imorgon borjar det som vanligt igen. Da vacknar vi 05.30 (vilket vi aven gjort forra veckan) och barnen klar sig och borstar tanderna. Sedan har vi 10-15 min exercise innan det ar dags for massa i kyrkan som ligger nagra minuter bort. 06.30-07.00 ar det massa och efter det har barnen sin "duty", exempelvis att stada toaletterna, sopa och skura alla golv. 08.00 ar det frukost innan laxlasning tar vid fram till ca 08.45 da de springer ivag till skolan. Nar barnen har gatt tvattar jag och Lea de sma barnens klader och efter det ar vi lediga fram till 16.00 nar barnen kommer hem igen. Pa eftermiddagen ar det ett liknande program med laxlasning, duty, prayer osv. Inte sa mycket tid for lek och skoj alltsa. Det ska bli spannande att se hur veckan blir!

Jag har gatt i kyrkan sex dagar av sju denna vecka och kanner mig lite som en hypocrit nar jag sitter dar och forsoker harma efter alla de andra nar de gor korstecken och det ena och det andra. En av systrarna fragade mig om jag var krister och jag svarade undvikande att jag var det fast protestant och inte katolik. Hon sa ocksa att det var helt frivilligt att folja med till kyrkan och att de inte tvingade nagon, men jag har anda kanslan av att de kommer tycka mer om mig om jag gar till kyrkan. Man kommer hit och har blivit tillsagt sjuttioelva ganger att open-mindedness ar det allra viktigaste for oss som volontarer, vilket saklart ar sant, men man ska nog inte rakna med att alla de olika stallen de placerar ut oss pa utstralar samma oppenhet. Men om jag bara ar oppen nog kanske jag lyckas bli religios innan de har tre manaderna ar over.

Jag vill verkligen inte komma med ett endasta lilla klagomal, speciellt inte efter bara en vecka, men jag kan inte lata bli att tycka det ar lite synd att jag hamnat pa ett superkristet stalle nar jag helst skulle vilja lara mig en massa om hinduismen (80 % av Indiens befolkning ar hinduer). 

I  fredags plockade jag och Lea fram vattenfarg och papper som hon hade haft med sin nar hon kom. Med hjalp av syster som tolk bad vi barnen att rita vad de onskade av livet efter 10 ar. ALLA barnen malade antingen ett kors eller en kyrka utover det som sjalva uppgiften var. Det var ocksa intressat att se att jag var den enda som malade ett hus, en liten familj, ett par hastar etc medan alla barnen malade vad de ville arbeta med, doctor, teacher, father, sister, police och busdriver. Alla sadana yrken som de ar bekanta med. Jag undrar vad som hander med barnen nar de gatt ut lagstadiet, vad jag vet bor det ingen som ar aldra an 12 ar pa barnhemmet. Maste kommer ihag att fraga syster om vad de gor med barnen nar de blivit for gamla for att bo kvar. Vad hander sen? Jag kan inte tro att en universitetsutbildning kommer bli en verklighet for sa manga av dem..

Jag har sa mycket mer att beratta for er om barnhemmet, men jag kanske maste stanna har for denna gang.



Forutom alla tankar kring barnen och barnhemmet har jag och Lea tankt en del pa vara lediga helger och borjat gora lite planer for dem. Nasta helg ska vi aka tillbaka till Kundapura och fa hjalp dar med att boka allt. Som det ser ut nu ar planen denna:

22-23 okt - aker till Kundapura for att boka och fixa allt, samt traffar de volontarer som ar kvar dar.
29-30 okt - stannar vi kvar i Mangalore, eventuellt en liten trip till stranden eller sa.
5-6 nov- aker vi till Cissi i Sulya som ligger typ 8-10 mil harifran.
12-13 nov - stannar vi hemma eller gor nagon kortare utflykt.
19-20 nov - aker vi till en Nationalpark i sodra Karnataka dar man kan aka pa safari och se en massa coola djur.
26-27 nov - hemma, eller kort utflykt.
3-4 dec - aker vi till Mysore
10-11 dec - hemma eller kort utflykt.
17-18 dec - aker vi till Hassan som ar en liten stad och daromkring ligger flera stora Tempel (Belur och Halebid)
24-25 dec - firar vi jul med barnen
29 dec - 2 jan - semester och nyar i Goa
2 - 6 jan semester i Gokarna (da aker Lea tillbaka och jag ar on my own)
6-7 jan - en trip till Hampi som en gammal religios stad med massa coola tempel
7-9 jan - avslutar jag dar jag borjade, i Kundapura.

Har en kansla av att den har tiden kommer susa forbi, precis som den gjorde hela sommaren och borjan pa hosten.

Igar var vi inne i stan i Mangalore och jag kopte tyg till min forsta sari och lamnade in hos en tailor, ska bli kul att prova sen.

Nu ska jag sluta skriva. Puss pa er!

Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Stranden i Malpe (dar folk bajsar)



Baten ut till St Mary's Island



Sedan en mindre bat for att komma anda in till stranden.



Var egen lilla strand som vi hittade ute pa on.



Min baddrakt.



Min sang pa barnhemmet, med mitt alskade myggnat over.



Nagra av barnen som spelr med de nya memory-korten som jag tog med.



Vi tillverkade nya sopkvastar av stjalken (eller vad det heter, det dar i mitten) pa bladen.




Barnhemmet.



Inne pa barnhemmet.


Tvattbanken, dar vi tvattar de yngsta barnens klader. De aldra tvattar sjalva.



Sovdags. Barnen sover pa golvet, vilket manga i Indien gor, inte bara fattiga barn.



Laxlasning i kvallssolen.


Allting ar bra har borta, nu ska jag ga och kopa lite frukt och sedan ga tillbaka till barnen och avlosa Lea sa att hon ocksa far ga hit till Deralakatte och anvanda internet. Berattar mer nasta gang!

Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

Jag har ett forslag. Varannat inlagg bilder och varannt text? Det tar sa himla lang tid om man ska gora bada.
Idag ar det i alla fall dags for en hel massa text, far se vem som orkar lasa till slutet...

Forst lite tankte jag dela med mig av nagra av Indiens mest charmerande sidor.

- Det blir ofta stromavbrott, exempelvis nar man har skrivit ett halvt blogginlagg och inte sparat det. Eller nar man ska sova, det ar 35 grader innomhus och flaktarna slutar att snurra. 

- Att aka buss ar som att vara pa ett tivoli som aldrig genomgatt nagra sakerhetskontroller. Man har dodsangest bade en, tva och tio ganger innan man ar framme. For det forsta ar det omojligt att veta var man ska ta bussen, for det finns inga hallplater. Endast lokalbefolkningen kanner till dessa hemliga platser. For det andra vet man aldrig vilken buss man ska ta for det star alltid bara pa Kannada i en massa krumelurer. Om man val hittar ratt busshallplats och ratt buss maste pa - och avstigning ske pa en tiodelssekund om man inte vill bli kvarlamnad pa bussen eller pa hallplatsen. Konduktoren skriker och bankar i vaggen, blaser i sin visselpipa och ar sjukt stressande. Det finns inga dorrar heller utan nar man val satt foten pa trappstegen galler det bara att halla i sig sa man inte ramlar ut. Det gar inte att beskiva hur sjalva akturen ar sedan, men jag kan saga att om man star upp och haller i sig med ena handen och har vaskan i den andra, sa ar det i princip omojligt att slappa ena handen tillrackligt lange for att ta fram pengarna i vaskan utan att ramla omkull.

- Stranden anvands pa vissa platser som herrtoalett. Det fick vi erfara i lordags nar jag och tre andra akte pa en liten utflykt. Vi tog en promenad pa stranden och en bit bort sag jag en man som satt pa huk. Jag tankte inte sa mycket pa det forran vi kom lite narmare och sag nar han, efter att ha gjort sin "business" gick ut en bit i vattnet och lat vagorna skolja honom i rumpan. Fresh!

- Indier har ett speciellt satt att skaka pa huvudet som inte betyder ja eller nej, utan OK. Fortfarande tror jag ibland att de skakar pa huvudet som ett nej, men kommer sedan pa vad det egentligen betyder. Mycket vanligt forekommande.

- Vi ater med handerna (vilket ar svarare an man kan tro faktiskt).

Men men. Nog om detta.



I lordags var det sista dagen pa introduktionsveckan. Alla akte pa en utflykt som FSL organinerat, forutom jag och tre andra tjejer som ledsnat lite pa hela "skolrese-kanslan". Vi akte pa var egen utflykt till en liten by som heter Malpe (dar de bajsar pa stranden) och darifran tog vi en bat ut till en liten o som heter St. Mary's Island.
Det var en liten o med klippor och sma fina strander. Vi hittade varan egen lilla privata strand dar vi fick vara i fred i nastan en timme. Vi badade, fast med klader (for det maste man), och solade med trojarmarna och kjolen uppdragna. Vi alla brande oss! Efter ett tag kom fler manniskor till "var" strand och snart stog 10-15 pers och fotade oss som om vi varit djur i en bur. Jag kan namna att jag hittills inte sett en anda vit manniska sedan jag kom, forutom de andra volontarerna. Vilket saklart gor oss extra exotiska da de inte ar vana att se blekfisar som oss. Men lite konstigt och lite obehagligt ar det anda.

I sondags packade vi ihop oss och checkade ut. De flesta andra skulle resa till Bangalore och jag var den enda som akte till Mangalore. Efter en spannande bussresa kom jag fram till den lilla byn Deralakatte som ligger ca 2 mil utanfor Mangalore, och darifran tog jag en rickshaw till barnhemmet (bara 1-2 km). Dar traffade jag Lea, en tysk tjej som varit dar i en manad. Hon har visat mig runt och forklarat hur allt funkar och sa. Barnhemmet drivs av ett Kristet katolskt konvent (convent = kloster?). Det ar sju systrar som bor dar, ett par av dem jobbar pa barnhemmet emellanat och de andra jobbar som larare i skolan som ligger bredvid. Utover det ar det tva kvinnor som tar hand om barnen, den ena som lagar mat och den andra som ocksa ar larare i skolan. Bara nagra minuter bort ligger den tillhorande kyrkan dit barnen gar varje dag pa massa. Jag ska skriva mer om barnhemmet om nagra dagar nar jag kommit in i rutinerna.

Annars har jag sa smatt borjat forsta att jag ar i Iniden. De forsta dagarna var jag fortfarande pa Island emellanat. Nagra natter nar jag vaknat och hort flakten som gar pa hogvarv har jag trott att jag legat hemma i min sang i Kaldakinn och att ljudet varit osregn utanfor. Det ar svart dock att vanja sig vid varmen, jag svettas konstant. Jag har inte hort nagra exakt grader, men jag skulle gissa att det inte varit under 30 grader sedan jag kom, forutom pa mornarna och kvallarna nar det ar lite svalare.

Jag har kopt ett stort myggnat som hanger over sangen, sa jag kan kanna mig helt skyddad dar inne mot mygg, spindlar, rattor och andra ackliga saker. Sedan Lea kom hit har hon sett en skorpion, en jattestor spindel, en orm, kackelackor och ett par rattor i koket. Men jag tror detta ska ga bra!
Maten ar mycket godare har pa barnhemmet an den var pa introveckan. Tyvarr har den andra tjejen sagt att hon gar upp i vikt har i stallet for ner i vikt. Jag som skulle komma hem 10 kr lattare, vi far se hur det blir med det.




Nasta gang blir det bilder igen! Puss pa er!

Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Rickshaws i Kundapura






Erika och Cissi




Indisk fodelsedagsfest



Festmiddag pa bananblad


Indisk mat som vi at med handerna




Elstolpe!



Shiva




Vi fick henna









Indisk frukost


Middag pa golvet



Ett indiskt valkommnande






Traditionell musik



I Kundapura







Festival i Kundapura


Vet inte helt hur de menar?




Mina nya klader!


Nu ska jag kila! :)

Permalink Allmänt Kommentarer (7) Trackbacks ()

Pa lordagmorgon vid halv atta lamnade vi Norberg, jag, mamma och pappa. Vid halv tolv gick flyget fran Arlanda till Doha i Quatar (gransar till Saudi Arabien). Pa flygplatsen i Quatar fick jag vanta i ungefar fem timmar och roade mig med att lasa de tva barnbocker som jag kopt till barnen pa barnhemmet. Vid elva pa kvallen (Quatar-tid) flog jag vidare till Bombay, dar jag sedan ocksa fick vanta i ca fem timmar pa nasta flyg till Mangalore. Val framme i Mangalore gick allt snabbt och smidigt. En man som arbetede pa flygplatsen valde ut mig till sitt nasta offer, han kom med en vagn for vaskorna, tog min vaska fran bandet och ordnade med en taxi till Kundapura. For det dricksade jag honom 100 rupee (15 skr). Jag tog en non-AC taxi eftersom jag anda ville vara lite hardcore och aldre bil har jag nog adrig suttit i tror jag. I tva timmar skumpade jag omkring i varmen pa en liten smal vag med sjukt mycket traffik. Folk kor som galningar och tutar hej vilt at allt och alla! Jag vill inte ens veta hur manga manniskor som dor i traffiken har varje ar, bara att korsa gatan ar ett aventyr.

Jag kom i alla fall fram till hotellet som jag bokat. Dar traffade jag en annan svensk tjej som jag visste skulle vara dar. Vi tog en promenad i den lilla staden och at en middag pa hotellet. Da jag varit vaken i stortsett i tva dygn blev det en tidig kvall och jag sov forvanansvart gott.

Igar borjade introduktionsveckan. Vi ar omkring 25 nya volontarer, fran Sverige, Danmark, Tyskland, Holland, Osterrike, Frankrike, Italien och Korea. Vi far lara oss lite om den Indiska kulturen, seder och traditioner, sociala interaktioner osv. Vi haller pa anpassar oss till den indiska maten, den indiska varmen, indiska toaletten och en massa annat. Trots att vi alla ar ivriga att fa komma ivag pa vara projekt tror jag det ar bra med den har forsta veckan for att landa lite.

Pa sondag aker jag tillbaka till Mangalore igen dar jag ska arbeta pa barnhemmet och vad jag har hort sa ar det redan en tysk tjej dar som borjade i september.

Pa fredag raknar jag med lite med fritid och ska forsoka lagga ut lite bilder istallet. Men jag lever, jag svettas, jag har inte blivit sjuk och jag har det bara bra!

Permalink Allmänt Kommentarer (7) Trackbacks ()