Ledsen och arg!
2011-11-10 @ 09:39:53
Vissa dagar ar lite svarare an andra. Igar var en sadan dag. Jag kande mig riktigt ledsen hela dagen och hade svart att rycka upp mig. Det var egentligen ingenting speciellt som hant, utan mer en rad sma handelser som gjorde att jag tyckte allt kandes sa ledsamt och hopplost for barnen.
For det forsta ar det aterigen det har med att barnen blir slagna. Igar borjade vi som vanligt dagen med "exercise", vilklet ar 10 minuter av skittrakiga ovningar. Barnen deltar sadar halvhjartat, precis som jag sjalv hade gjort om jag var dem. Nagra av barnen kom sent, da deholl pa fixa med sitt har, och som straff blev de slagna med en trapinne. Det ar alltid en av de yngre tjejerna som rakar lite extra illa ut, och blir slagen lite extra hart. Det ar hjartskarande att se de dar stora, radda ogonen medan Priyja far in ett par harda slag.
For det andra kan jag bli spyfardig over "sisters" alla negativa kommentarer om barnen. I forrgar till exempel satt jag och Lea ut och pratade tillsammans med en av tjejerna som gar i sjunde klass. "Sister" fragade om vi hjalpte henne med laxan eftersom "she's very slow in school". Det later kanske inte sa farligt med det ar sattet hon sager det pa, sa nedlatande, och mitt framfor den har tjejen utan tanke pa att det kan vara sarande. (Som tur ar ar barnen inte sa duktiga pa engelska). Dessutom ar den har tjejen inte alls speciellt langsam, utan bara valdigt noggran och perfektionistisk. Jag har ALDRIG sedan jag kom hort "sister" saga ett enda positivt ord om barnen.
En tredje sak ar att nu idag kom en valdigt speciell person pa besok. Nagonslags "super sister", med en valdig massa status och anseende. Hon ska halsa pa har i fyra dagar och da maste barnen ova in en fjantig valkomst sang pa engelska om hur glada de ar, och att de valkomnar henne hit. Och nu ar det sa himla viktigt att det ar stadat overallt och att barnen ser rena och valkammade ut sa att den har super systern inte ska tycka de ser smutsiga ut. Det kanns bara sa fel hela grejen att nu ska vi liksom dra pa nagon javla fasad om hur bra allting ar har pa barnhemmet. Jag menar, barnens klader ar ju sa trasiga och mogliga som de ar, vad ska barnen gora at den saken? Ska de behova skammas over det? Och oroa sig over vad nagon javla viktig syster tycker om dem?
For det fjarde ar det ingen har som verkar veta nagonting om sarvard. Jag och Lea framstar som experter, trots att det inte ar speciellt mycket vi vet. Men de later barnen ga omkring med sina fran borjan bara sma sar, tills de blir fina sma infektioner i dem. Det finns inte ett plaster pa hela stallet och ingenting att tvatta saren med.
Jag tackar darfor odmjukast de personer som redan gett sitt bidrag till insamlingen och kan meddela att en liten summa gatt direkt till ett litet hemmaapotek. Jag kopte allt igar formiddag och har redan fatt stor anvandning av det. Tack tack tack! 
Igar fick Lea ett paket fran tyskland innehallande blanda annat lusmedel och winegummi.
Lea sprayade hela min skalle med medlet och gjorde sedan ett fint litet fynd i min harbotten: 
Inte nog med att man ska doda de sma javlarna, man ska fa ur dem ur haret ocksa. Blaaak! 
Jag kommer i alla fall har solbranda fotter nar jag kommer hem. Resten av mig ar lika vit som nar jag kom hit.
Pa lordag ska jag och Lea prova Mangalores vattenpark, och dar kan vi kanske i alla fall vaga kla av oss till shorts och linne. Det ska bli sjukt underbart att bada!
Jag ber om ursakt for det langa inlagget. Tack igen for ert stod hemifran :)
KRAMAR!