Lev lagom

Jag maste bara saga forst att jag har fatt in 5500 kr (!!!) pa insamlingen. Ni ar fantastiska!!

Jag har alltid sa mycket jag vill beratta om och sa mycket jag skulle behova saga till nagon. Jag skulle kunna skriva tre blogginlagg varje gang jag gar till internetcafeet tror jag. Men det storsta som har hant sedan sist att att vi har genomfort "operation skabbutplaning" sa jag borjar med att beratta om det.

Nar vi kom tillbaka fran vara lilla semester forra sondagen hade skabbsituationen inte forandrats, i alla fall inte till det battre. Efter en hel del patryckningar och overtalning fran mig och Lea tog vi i tisdags sju barn med oss och akte till sjukhuset (ett riktigt denna gang, inget homeopat-sjukhus). ANTLIGEN fick vi traffa en lakare som tyckte att situationen var lika allvarlig som mig och Lea och som ocksa sa att vi MASTE gora nagonting nu. Han sa att vi maste bahandla alla 47 barn, och all personal samtidigt med en speciell kram (Peremethrin). Vilket jag och Lea redan konstaterat efter endel egna efterforskningar och med lite hjalp fran er dar hemma.

Trots att Priya och Syster nu verkade ha forstatt allvaret, och forstatt att vi verkligen var tvunga att ta tag i det har nu hande det inte speciellt mycket. Jag och Lea forsokte fa klarhet i huruvuda Syster (conventet) tankte betala for kramen eller vad deras plan var, men vi lyckades aldrig fa nagot rakt svar. Nar varat talamod var slut bestamde vi oss pa onsdagen for att kopa 53 tuber kram, oavsett vad Syster tyckte om detta. Vi hade turen att borja kram-letandet pa ett apotek dar apotekaren pa 15 min kunde bestalla in all kram vi behovde. Vanligtvis har de bara 1-3 ex av varje sort pa varje apotel och vi hade sett framfor oss hur vi skulle behova ga runt pa olika apotek hela dagen.

Nar vi kopt kramen syntes annu inga tecken pa nagot initiativtagande fran Priya eller Syster sa vi slutade helt ankelt att vanta och borjade dela ut arbetsuppdifter och direktiv om hur det hela skulle ga till. Samtidigt latsades vi att vi inte horde komentarerna om hur mycket jobb det skulle bli (det visste vi ju redan).

Pa torsdagsmorgonen fick barnen lagga ta uppsattningar var av klader i en stor hog. De la sedan alla filtar och handdukar i en annan. I en stor hink samlade vi allas kammar, bodyscrubs och tvattborstar. Alla fick lagga ut sina madrasser/mattor i solen innan de gick till skolan och sedan drog hela cirkusen igang. Att for hand tvatta 47 stora filtar, 47 hyanddukar och omkring 250 kladesplagg i tre grytor i ett kok med en gasspis och en vedspis ar inget skamt!!

Vi bar hinkar med vatten, hinkar med klader, brande vara hander och arbetade tills vi knappt hade nagon hud kvar pa fingrarna. Pa kvallen skrubbade sig alla barn extra noga nar de duschade och fick sedan middagen serverad en timme tidigare an vanligt sa att det skulle vara tid over for hela kram-proceduren.

Vi radade upp (kaosartat uppradning) alla barnen, tjejerna i tjejernas sovhall och killarna i killarnas. Bara att fa 47 indiska barn att kla av sig nakna var ett projekt i sig (de ar inte lika oblyga som vasterlandska barn). De holl pa fa en shock nar jag och Lea sa "Jaa, ni maste smorja in er mellan benan ocksa" och pekade mellan benen. De hade nog aldrig varit med om nagot liknande. Vi smorjde in varenda millimeter pa varenda ung med Peremethrin innan vi till sist kramade in oss sjalva och gick och la oss.

pa fredagen skulle vi "bara" tvatta resten av barnens klader. Jag skulle gissa att alla barn har mellan fem och tio uppsattningar klader och jag vill inte ens veta hur manga kladesplagg det ar sammanlagt. Sa vi kokade vatten, bar vatten, bar klader, brande vara hander och jublade nar det sista kladesplagget var upphangt.

Sedan skulle vi bara gora om hela proceduren igen nagra dagar senare. Och det gjorde vi! Igar tvattade vi, och tvattade och tvattade. Och smorjde in och smorjde in och smorjde in. Nu hoppas jag att skabbjavlarna ar mer utplanade an vad vi ar utmattade for annars vet jag inte vad vi ska gora.

Jag passade aven pa att smeta in lite Petemethrin i harbotten och sedan i torsdagskvall har min skalle inte kliat. Forsta gangen jag har en klifri skalle pa 7 veckor, jag hade nastan glomt bort hur det kandes att inte ha loss!

Permalink Allmänt Kommentarer (9) Trackbacks ()

Det mesta har pa barnhemmet har kretsat kring skabb den senaste tiden, men jag tankte att jag anda skulle beratta om varan lang helg forra veckan.

I onsdags eftermiddag lamnade vi de skabbiga barnen och tog bussen till Kundapura. Vi checkade in pa ett hotell och gick till en resturang for att ata middag. Dar traffade vi pa ett gang andra volontarer, bland annat nagra av de danska tjejerna som jag hade introduktionsveckan tillsammans med.

Pa torsdags formiddag gick vi till FSLs Guesthouse varifran vi, tillsammans med 10-12 andra volontarer, begav oss till The Turtle Bay resort som lag ett par mil utanfor Kundapura. Det var ett vackert stalle vid en lang vit vacker, helt tom strand. Vi borjade med ett dopp i havet (med klader pa som vanligt) innan det serverades god lunch. Jag ater sa sjukt mycket god mat har!! Efter lunchen chillade vi mest omkring.

Vi hade sma korta presentationer av vara olika project och diskuterade lite kring det. Vi lekte lite lekar och hade sandskulptur-tavling innan det var dags att ata middag. Hela kvallen satt vi ute under den sjarnklara himlen och pratade. Nagon hade tagit med en gitarr och spelade och sjong hela kvallen. Det var verkligen en avslappnad och harligt semester kansla over det hela.

Pa fredagen tog vi sovmorgon (till halv nio) innan vi gick ut i solskenet. Det ar alltid solsken i Indien. Vi badade och solade och bara hade det bra dar pa stranden fram till tva-tiden nar vi akte tillbaka till Kundapura for lite shopping, lite internettid och middag. Klockan atta klev vi pa bussen som skulle ta oss till Mysore. Det var en sa kallad “sleeper”, dar man inte sitter i saten utan ligger i en “sang” medan man aker. Resan tog omkring tio timmar, och trots de forjavliga vagarna lyckades vi sova i alla fall nagra fa timmar.

I Mysore hittade vi pa ett hotell (son luktade mogel, precis som alla andra hotel vi sovit pa har), tog en dusch, drack en kopp kaffe och begav oss ut pa sight-seeing. Vi sag det stora vackra palatset och en siden-fabrik, dar de bland annat vavde sjukt vackra siden-saris med akta guldtradar. Vi besokte aven The Sandwood Oil Factory, dar de utvinner olja ur en speciell slags trad. Oljan anvands i aromatarapi, och for att tillverka rokelse-pinnar. Vi akte upp pa ett berg dar det lag ett litet temple pa toppen, med vacker utsikt over hela Mysore. Vi hann aven med att ata lyxig och god bade lunch och middag och aven inhandla tyg till en ny sari (infor brollopet pa sondag!!). Hojdpunkten tror jag dock var att strosa omkring pa den storamarknaden med frukt, gronsaker, tusen olika sorters ris och bonor, kryddor, farger och dofter.

Pa sondagmorgon tog vi bussen tillbaka till Mangalore och barnhemmet. Pa en 10 timmars bussresa (i dagsljus denna gang) hinner man se bade det ena och det andra. Indien ar ett fantastiskt land, och manga ganger precis som man kan forestalla sig. Sa dar som man har sett Indien pa nagot reseprogram pa TV.

Utanfor bussfonstret susar den Indiska landsbyggden forbi. Nagon vallar en flock getter, som snallt gar pa led langs vagen, nagon annan fraktar hem dagens skord pa en fargglad karra dragen av tva stora oxar med en san dar trastang mellan dem. Kvinnor i fargstarka saries bar frukt och gronsaker i flatade korgar pa huvudet, medan nagra andra kvinnor i fargstarka saries tvattar klader i de sma smutsiga vattendragen. Kossor betar har och dar, en del spatserar lugnt omkring pa vagen och later inte bilarna och bussarnas tutande stora dem, de vet att ingen konmer att skada dem. Vildhundar travar malmedvetet mot nagot mal som bara de vet om. Ibland ser man nagon som satt sig att vila i skuggan av ett stort trad. Bade mann och kvinnor arbetar ute pa de olika falten, dar solen steker dem. Frukt- och gronsakshandladre drar pa sina stora vagnar fyllda med papaya, annanas, vindruvor, och bananer (tyvarr inga mangos, for det ar inte sesong).

Man kan agna ratt manga timmar at att stirra ut genom fonstret och studera den Indiska vardagen utan att bli uttrakad. Tank vad fantastiskt att jag faktiskt ar har!!

 

Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Forra veckan markte vi att nagra av barnen hade konstiga sar och liksom varfyllda blasor som vagrade att laka. Efter tre dagar med desinficering och sartvatt blev det inte battre och vi sa at syster att hon maste ta dem till sjukhuset. Da kom det fram att det var skabb. Vi borjade undersoka de andra barnen och insag att i princip ALLA har det, bara mer eller mindre. Vissa har variga sar och blasor medan andra ha prickar i huden och vissa dar hela huden pa hela kroppen ar helt knottrig och skrynklig. Pa tre dagar har det spridit sig som pesten och blivit varre och varre. I mandags tog vi 15 barn till det homeopatiska sjukhuset som ligger i narheten (for att dar far de gratis medicin). Och i tisdags kom lakarna till oss och tittade pa 23 barnBarnen fick en slags olja som de ska smorja in sig med efter att de badet och nagra sma piller med jag har noll tro pa att det kommer hjalpa. Jag och Lea (opassande nog) stack onsdagskvall i vag till Kundapura for volontar get-together som var nu tors-fre. Ikvall aker vi vidare till Mysore och kommer tillbaka till barnhemmet pa sondagkvall och jag vagar inte ens tanka pa hur barnen kommer se ut da.

Vad ska vi gora?!! Pa mandag ska vi i alla fall till sjukhuset med Lea som har nagra sma utslag som troligtvis ar skabb, men jag forstar inte hur vi ska lyckas hjalpa barnen att bli av med detta? Koka alla klader? Madrasserna? Hur ska vi lyckas bada och skrubba alla och smorja in overallt med kram, och vilken kram funkar? Hjalp mig!

Pust, att i framtiden bli mamma kommer kannas som en pice of cake efter detta, att bara oroa sig for ett barn, och inte 47!
























Bortsett fran skabben har vi alltsa haft tva underbara dagar pa Turtle Bay Resort utanfor Kundapura, med vacker strand, sol och bad. Och nu ska vi pa sight-seeing i Mysore. Jag far beratta mer om alllt det har naste vecka. 

Utover det kan jag meddela att det fortsatter komma in pengar pa mitt konto och vi har kopt skor till de 10 barn som inte hade nagra. 10 par for 150 kr totalt. Vart! Vi har aven kopt lite skabb-salvor, men inte i narheten av tillrackligt. Vi far se igen vad vi gor pa mandag, men det ar inte omojligt att lite av era pengar nu kommer fa ga till operation skabbrensning. Lossen kanns helt plotsligt harmlosa och oviktiga. 
 
 
Sko-shopping. Barnen halsar och tackar!

Ta reda pa allt ni kan om skabb och skriv till mig, snalla!

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

... nu har ungjavla fatt SKABB ocksa!!!

Jag kom precis fran Deralakattes homeopatiska sjukhus, dit vi tog 15 skabbsmittade barn. Just nu ar det 17 stycker som har det, men jag tror att om vi bara tittar lite narmare kommer vi se att alla har det. Bara mera eller mindre. De som har mest far som varfyllda blasor och variga sar nar de kliat sonder huden. Mysigt varre.

Jag fragade lakaren hur vi kunde undvika det pa oss sjalva och han sa att vi kunde ju ha handskar pa oss nun ar vi ska tvatta och smorja in barnen. Men det ar ju inte sa himla latt nar man hela dagarna haller i sma smutsiga barnhander, eller far en smutsig liten sot barnpuss pa kinden. Fran vad jag googlade fram kan det tydligen ta 4-6 veckor fran att man far skabb till att man far nagra symptom, sa jag antar att jag bara far vanta och se. Jag har val inte heller sa dar jatte stor tro pa att den har homeopatiska medicinen vi fatt kommer hjalpa heller. Tva barn som hade de varsta "utslagen" var pa sjukhuset i lordags och de fick en helt annan salva, sa jag vet inte.

Nagra bra skabb-tips hemifran?


Annars ar allt bra, hela lordagen tillbringade vi pa Mansa Amusement & Water Park. Jag kan inte beskriva hur underbart det var att sola och bada. Helt plotsligt kandes den Indiska solen inte alls for varm och jobbigt utan bara helt perfekt. Men trots att vi hade t-shirts och shorts pa oss var vi de mest avkladda personerna pa hela stallet. Jag antar att fafanga inte riktigt ar pa sin plats nu, men jag onskade verkligen att jag kunde fa en fin solbranna. Solning i bikini blir det inte tal om forran vi kommer till Goa kring nyar.

Tyvarr blev min planbok stulen pa bussen pa vag till vattenparken. Jag var forst lite bitter (och ar val det lite fortfarande) over att jag hade sa "mycket" pengar i planboken. Jag hade runt 2500-3000 rupees och det kandes som jag blivit av med en formogenhet, nar det i sjalva verket inte handlar om mer an typ 400 kr. Jag tror min resebudget ska overleva det. Mitt korkort lag dar i ocksa, sa nu ska jag forsoka anmala det stulet. Men men...

Det jag mest av allt hade tankt sags till er idag ar TACK TACK TACK!! Jag har redan fatt in 2450 kr fran er dar hemma och jag ar sa himla glad over det :) Ser fram emot att fa ga ut och shoppa en massa barnklader!

Puss o kram fran Indien!

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vissa dagar ar lite svarare an andra. Igar var en sadan dag. Jag kande mig riktigt ledsen hela dagen och hade svart att rycka upp mig. Det var egentligen ingenting speciellt som hant, utan mer en rad sma handelser som gjorde att jag tyckte allt kandes sa ledsamt och hopplost for barnen.

For det forsta ar det aterigen det har med att barnen blir slagna. Igar borjade vi som vanligt dagen med "exercise", vilklet ar 10 minuter av skittrakiga ovningar. Barnen deltar sadar halvhjartat, precis som jag sjalv hade gjort om jag var dem. Nagra av barnen kom sent, da deholl pa fixa med sitt har, och som straff blev de slagna med en trapinne. Det ar alltid en av de yngre tjejerna som rakar lite extra illa ut, och blir slagen lite extra hart. Det ar hjartskarande att se de dar stora, radda ogonen medan Priyja far in ett par harda slag.

For det andra kan jag bli spyfardig over "sisters" alla negativa kommentarer om barnen. I forrgar till exempel satt jag och Lea ut och pratade tillsammans med en av tjejerna som gar i sjunde klass. "Sister" fragade om vi hjalpte henne med laxan eftersom "she's very slow in school". Det later kanske inte sa farligt med det ar sattet hon sager det pa, sa nedlatande, och mitt framfor den har tjejen utan tanke pa att det kan vara sarande. (Som tur ar ar barnen inte sa duktiga pa engelska). Dessutom ar den har tjejen inte alls speciellt langsam, utan bara valdigt noggran och perfektionistisk. Jag har ALDRIG sedan jag kom hort "sister" saga ett enda positivt ord om barnen.

En tredje sak ar att nu idag kom en valdigt speciell person pa besok. Nagonslags "super sister", med en valdig massa status och anseende. Hon ska halsa pa har i fyra dagar och da maste barnen ova in en fjantig valkomst sang pa engelska om hur glada de ar, och att de valkomnar henne hit. Och nu ar det sa himla viktigt att det ar stadat overallt och att barnen ser rena och valkammade ut sa att den har super systern inte ska tycka de ser smutsiga ut. Det kanns bara sa fel hela grejen att nu ska vi liksom dra pa nagon javla fasad om hur bra allting ar har pa barnhemmet. Jag menar, barnens klader ar ju sa trasiga och mogliga som de ar, vad ska barnen gora at den saken? Ska de behova skammas over det? Och oroa sig over vad nagon javla viktig syster tycker om dem?

For det fjarde ar det ingen har som verkar veta nagonting om sarvard. Jag och Lea framstar som experter, trots att det inte ar speciellt mycket vi vet. Men de later barnen ga omkring med sina fran borjan bara sma sar, tills de blir fina sma infektioner i dem. Det finns inte ett plaster pa hela stallet och ingenting att tvatta saren med.

Jag tackar darfor odmjukast de personer som redan gett sitt bidrag till insamlingen och kan meddela att en liten summa gatt direkt till ett litet hemmaapotek. Jag kopte allt igar formiddag och har redan fatt stor anvandning av det. Tack tack tack!





Igar fick Lea ett paket fran tyskland innehallande blanda annat lusmedel och winegummi.
Lea sprayade hela min skalle med medlet och gjorde sedan ett fint litet fynd i min harbotten:


Inte nog med att man ska doda de sma javlarna, man ska fa ur dem ur haret ocksa. Blaaak!



Jag kommer i alla fall har solbranda fotter nar jag kommer hem. Resten av mig ar lika vit som nar jag kom hit.
Pa lordag ska jag och Lea prova Mangalores vattenpark, och dar kan vi kanske i alla fall vaga kla av oss till shorts och linne. Det ska bli sjukt underbart att bada!

Jag ber om ursakt for det langa inlagget. Tack igen for ert stod hemifran :)

KRAMAR!

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag och Lea har nu bestamt oss for att pa varsitt hall forsoka samla in pengar for att kopa nya klader, skor, och annat nodvandigt till barnen. Jag gissar att de flesta av er som laser detta aven har fatt ett mail eller ett meddelande pa facebook idag. Om det ar nagon som inte fatt det och som vill vara med pa insamlingen sa kan ni lasa langst ner i detta inlagg.

Idag ar barnen lediga fran skolan. Det verkar som att det alltid finns nagot att fira i det har landet. Idag ar det nagon muslimsk hogtid och ikvall kommer en muslimsk man till barnhemmet och ska laga mat at oss. Jag har hort att man pa denna dag ska offra en get, sa vi far val se om det blir get-middag.

Haromdagen diskuterade jag och en av systrarna om de har manniskorna som kommer till barnhemmet for att ge mat, eller klader, eller ibland kommer nagon nar de fyller ar och ger barnen nagot gott att ata. Syster sa lite foraktfullt att de har manniskorna kommer dit for att de hoppas pa att fa Guds valsignelse om de ger nagot till de fattiga barnen. Jag ska val erkanna att det ar det som jag sjalv tankt ett par ganger, att folk kommer dit och lamnar nagot och aker darifran nojda och belatna med sig sjalva. Men sa tanker jag ocka att....spelar det egentligen nagon roll?? Ar inte de viktiga att barnen far mat i magen och nya klader?

Ar det inte ofta sa att vi gor saker for andra for att kanna oss nojda med oss sjalva? Det skulle vara en logn om jag sa att jag inte hade akt hit till Indien for min egen skull. Jag gjorde det ju for att jag sjalv skulle fa uppleva nagot helt annat, och sjalv utvecklas som person. Nu nar jag har lart kanna barnen bryr jag mig valdigt mycket om dem, men i fran forsta borjan akte jag ju hit av egoistiska sjalv. Men gor det nagon skillnas? For barnen har det ju ingen betydelse varfor jag kom hit, huvudsaken ar ju att jag ar har nu, och gor det basta av de har tre manaderna.  Eller?...



Har har vi hela barnhemspersonalen. Lea, Syster Dulcin, Jag, Pria och Arati.


Fisk, nagon?


Vi halsade pa Cissi pa hennes projekt i Sullia.

---

Information om insamlingen. Har foljer det mail som jag skickat ut:

Hej alla nara och kara, alla vanner och bekanta!

Som de flesta av er vet befinner jag mig i skivande stund i Indien. Jag jobbar har som volontar pa ett barnhem i tre manader utanfor staden Mangalore. Pa barnhemmet bor 46 barn vars foraldrar (om de har nagra) inte har mojlighet att ta hand om dem. De flesta foraldrar ar for fattiga for att kunna ge sina barn ett bra hem, och manga har aven alkohol - och drogproblem.

Pa barnhemm...et far barnen tak over huvudet, mat i magen och aven skolgang, men de far ocksa slita hart. Fran att de vaknar klockan 05.30 fram till att de gar och lagger sig klockan 21.00 har de ett fullspackat schema med stadning, tvatt, laxlasning, bon, massa och skolgang.

Det jag kan gora for de har barnen ar kanske inte mycket i det stora hela, men jag kan ge dem av min tid, mitt stod, en massa karlek och uppmarksamhet. Men jag kanner anda att det inte ar tillrackligt. Innan jag aker harifran (29 dec) skulle jag vilja ge de har barnen en alldeles speciell julafton, med godsaker och julklappar.

Alla barnen behover nya klader, nya skor, nya underklader och nya skolvaskor. Utover det vill jag utrusta barnhemmet med ett forsta hjalpen set (da det inte ens finns plaster), nya tandborstar, nal och trad, nagelklippare, sax, limm, tejp och annat smatt och gott som jag tycker bor finnas i varje hem.

Jag hoppas darfor att manga av er dar hemma vill hjalpa mig (och Lea, en tysk tjej som gor en liknande insamling fran Tyskland) att gora detta mojligt. Det kan ni gora genom att skanka en liten julklappspeng. Det ar allt jag onskar mig i julkapp detta ar, och jag tycker nog att jag har varit ratt snall!

For er som vill vara med pa denna ber jag satta in en liten summa pengar pa mitt konto.
Clearingnr. 6538
Kontonr. 259 920 088
Handelsbanken

Jag ber er dessutom att skicka ett mail till [email protected] och skriva hur mycket ni har satt in, da jag inte vill logga in pa min bank harifran mer an i nodfall.

Jag och Lea kommer personligen sta for att inkop och satta kladerna direkt i handerna pa barnen, och darfor kan jag alltsa garantera att 100% gar raka vagen dit de ar amnade. For att vi ska hinna med att organisera detta innan julafton maste jag ha fatt in pengar senast den 12 december.

Tusen tack till alla er som vill vara med!!


Jag ber er aven att vidarebefodra mailet om vi har gemensamma bekanta och vanner som ni tror skulle vara intresserade, da jag inte har allas emal-adresser.

Varma halsningar fran ett soligt Indien!

Astrid Janbell

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

...vad tiden gar fort! Det ar redan torsdag och snart har annu en vecka passerat!! I helgen aker jag och Lea till en liten stad som heter Sulya och ligger ca 10 mil soder om Mangalore. Dar haller Cissi till, den andra svenska tjejen, och tva tyska tjejer som Lea larde kanna pa sin introduktions vecka. Vi tankte bara halsa pa dem, se oss omkring och hoppas pa en mjuk sang pa nagot hotell :)

Jag tankte aven unna mig annu en indisk dress. Jag har kopt tva stycken riktiga skraddarsydda. Typiskt mig kopte jag saklart en brun/svart och en i en direkret ljusgron farg. Men nu ar det dags att go wild and crazy i det indiska farghavet!! Alla har sa himla fina klader har i alla mojliga farger och monster, och jag tror knappt det finns tva likadana plagg i hela indien.

Efter helgen aterkommer jag med information om den insamling jag tankte starta. Och tusen tack igen for alla snalla kommentarer, det ar sa himla peppande!



Lite chili som vaxer i var tradgard.


Duty time. Barnen rensar ogras. Den lilla tjejen langst fram heter Deekswita och ar superlik lilla Olof (min systerson). Som en feminin indisk variant av honom :)






Igar kvall nar vi skulle ga och lagga oss var Leas sang redan upptagen. Dar satt en liten groda sa fint bredvid huvudkudden, haha! Odlor och grodor kan jag leva med, sa lange ormarna och spindlarna haller sig pa behorigt avstand.

Nu ska jag och Lea prova Deralakattes lilla servering och dricka en kaffe och en lassie, life is good :)

P.S. Lossen haller sig ihardigt kvar. Leas mamma har skickat ett paket med lusschampo och jag hoppas min mamma gor det ocksa, sa far jag hoppas pa att nagot av det fungerar!

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()