Lev lagom

Vad ar lycka om inte att fa susa fram i ökad tölt pa den basta hasten i varlden, med kvallssolen, bergen, Magga och Sigurjón som sallskap??

Efter en god middag med mamma, pappa & co., ett par glas rödvin, och en ridtur somnade jag ovaggad kan jag saga. :)

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

1. Tänk er en plats där inga måsten (betala hyra, handla mat, betala räkningar på TV, internet, bilen etc., gå till jobbet/skolan) existerar.

2. Utöver det, ta bort allt det där man borde (gå ner i vikt, träna mer, tjäna mer pengar, spara pengar, skriva bra uppsatser, finnas tillgänglig alltid, prestera, städa, planera för sin framtida karriär, komma på vad man vill och hur man ska uppnå det, osv.)

3. Ersätt all den tiden du tidigare lagt på måsten och borden med tid du nu ägnar åt din största hobby, något du verkligen brinner för.

4. Lägg till saker som bidrar till din livskvalité, så som gemenskap, vänliga och fascinerande människor, underbar natur, fysisk aktivitet från tidig morgon till sen kväll, frihet att göra det du vill när du vill, skratt, god mat, rödvin, frisk luft så det räcker och blir över, så många kakor du bara vill, varma källor och nya platser.


Är det någon som undrar varför jag åker tillbaka till Island, igen och igen? När dagens stora frågor handlar mest om huruvida jag ska börja med att rida Blástakkur eller Vitli Rauður, och om jag efter kvällsmaten kommer orka gå ut och leka Útilegumannaleikinn eller om vi kan göra det imorgon istället, och om jag ska ta ett glas rödvin till eller inte.

Island är min fristad, där nuet är så påtagligt och härligt att jag varken vill eller kan undvika det. Där allt annat är så avlägset och obetydligt att det inte är värt att fundera över.

På lördag drar jag, och i Kaldakinn väntar ett 40-50 ridhästar. Life is good.

Permalink Allmänt Kommentarer (6) Trackbacks ()

Idag har varit omvärderingarnas dag. "Gör om, gör rätt" -dagen.

Ofta är det inte omständigheterna som spelar störst roll, utan hur man värderar dem. Jag korrigerar vissa påståenden från gårdagens inlägg...

• Helena har landat i Australien och kommer få en underbart halvår - härligt!! Innan jag vet ordet av kommer vi vara tillbaka här på Vildanden, sitta i soffan och käka godis en fredagskväll och klaga på hur tråkigt allt är. Nu händer det ju äntligen något :)
• Jag har några få ynka dagar kvar innan jag också sticker iväg på äventyr!!
• Jenny och Sara är ju också hemma, Amanada kommer hem ikväll och Johanna imorgon.
• Mitt jobb är inte det mest underhållande, men jag har i alla fall ett jobb och tack vare det kommer jag ha råd att åka till Indien.
• På fredag kommer syrran + familj och jag får tillbaka min bästa Nero.
• Det är sommar och solen skiner.
• Jag passar på att njuta av min ensamma lägenhet som jag med säkerhet kommer att sakna efter 2 månader på Island och 3 månader på Island.
• Jag har tid att ligga ute i solen och läsa min bok hela eftermiddagen om jag känner för det.

Allt är rätt okej ändå. Och om man inte övertygas av sina omvärderingar med en gång så är det bara "fake it til you make it" som gäller. Färdig deppat för min del!

Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Just nu är det brist på det mesta.

Brist på blogguppdateringar.
Brist på sömn.
Brist på kalorier = brist på energi (gör en sån där typisk snabbantning som ingen rekommenderar).
Brist på pengar.
Brist på gott humör.
Obrist på mens och mensvärk.

Men framför allt... BRIST PÅ MINA FANTASTISKA VÄNNER.

Fast jag har vetat om det hur länge som helst, blev jag ändå tagen på sängen (bokstavligen, klockan fyra i morse) när Helena kom in för att säga hej då. Just nu är hon i Abu Dhabi - snart halvvägs till slutdestinationen Melbourne. Efter att ha bott ihop i över ett år, känns sex månader som en oändligt lång tid att vara utan henne. Det är tyst, tomt och ensamt i lägenheten. Dessutom är Amanda i Skottland och Johanna i Amsterdam. Inte ens måndags-fotbollen kunde rycka upp mig ur min deppighet, vilket den annars brukar ha en förmåga att göra.

Det är nio jobbdagar kvar, elva dagar kvar totalt, innan det är dags för mig att ge mig av. Jag ska förhoppningsvis kunna överleva dessa resterande dagarna i min bristfälliga tillvaro.

Återkommer snart med ett mer upplyftande inlägg :)

Hur som helst, Helenas resa kan man följa på hennes blogg.

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()