Olycka och lycka
2011-08-19 @ 18:24:46
Fredag eftermiddag och slappande i Kaldakinn. I alla fall för min del. Magga och Sigurjón rullar och plastar in ensilagebalar, de sista för denna sommar. Jag funderar om jag ska slapa stort och baka nagra sockerkakor inför varan langtur nasta vecka.
Vi har planerat in en tur fran mandag till fredag. Vi tar da med ett femtio-sextiotal hastar, ett par ryttare tar taten, sedan kommer de lösa hastarna, och sa ett par ryttare bakom. Vi satsar pa att rida relativt korta strackor varje dag och istallet vara borta en dag extra. Vi rider nog mellan 15-35 km per dag. Det ar bade för skojs skull - man njuter av naturen, fikar, snackar skit, ater god mat och dricker vin pa kvallen - och för att det ar superbra traning för hastarna. Om en manad sticker vi i vag langt upp i fjallen för att samla in 4000 far och da galler det att hastarna ar i toppform för att orka hela dagarna. Det samma galler oss manniskor, jag jobbar pa min form!
I tisdags var olyckan framme har hos oss. Friða - en van till mig - har kommit ett par dagar i veckan och ridit ut med mig sedan jag kom hit. Hon hade lite problem med sin hast och Magga och jag har hjalpt henne att komma pa ratt spar igen. Hur som helst, hon lanade en annan hast har och vi begav oss ivag pa en tur. Vi kom inte langre en 200 m fran garden innan hennes hast totalt tappar fotfaster och faller handlöst (har saklart inga hander). Stackars stackars Friða ramlar rakt pa armbagen som hoppar ur led. Hon sitter svimfardig med galen vark mitt pa vagen, da vi inte vagade flytta henne, till ambulansen till slut kommer. Vi aker till Selfoss dar de pumpar henne med smartstillande och annat tills hos deckar och de kan dra armbagen i led igen. Nu ar det gips i ett par veckor och sa sjukgymnastik en tid framöver. Sa kan det ga nar man pysslar med dessa djur... usch och fy!
Annars ar allt pa topp. Ni fattar inte hur vackert och underbart det ar har. Jag fragade Magga igar om hon fortfarande ser hur vackert det ar, och fortfarande njuter av att vara ute i denna natur varje dag. Hon sa att hon ser det fortfarande! Jag tanker aldrig lata mig vanja mig vid det, jag ar lika hapen varje dag. Ibland ar det sa slaende att jag rider omkring och ler som en fjant, och kan inte sluta. Det enda negativa sa Magga, ar att det ar sa mycket hus i narheten, man far inte helt vara ifred - Haha! Narmsta granne ar val typ en halvmil bort :)
Tiden rinner ivag och jag jobbar stenhart pa att ta vara pa varje sekund. Snart ar sommaren över jag har inga planer pa att lata denna Islandsvistelse ga mig förbi bara sadar. Life is good.