Lev lagom

Nu ar varan femdagars ridtur över.

Dag 1 började efter lunch harifran Kaldakinn. Jag, Magga, Sigurjón och Þorður var ridande, medan Ólina och Þorður (den yngre) körde bilen. Vi red till en gard som heter Skarð, skulle gissa att det var ca 30 km. 46 hastar pa fyra ryttare ar inte illa, vi kunde byta hastar titt som tatt och allt gick som i en saga (som de brukar saga har).
Pa kvallen lamnade vi hastarna i Skarð och akte hem till Kaldakinn.

Dag 2 red vi fran Skarð till Leirubakka och över en a. Sedan pa fina ridvagar genom fantastisk landskap till en stuga langt ut i ingenstans som heter Foss. Vi kom fram redan vid fyratiden och sysselsatte oss med att mysa och prata inne i stugan, varvat med utilegumannaleikin, som ar en kurragömma-aktig lek. Gamlingarna, jag och lilla Þorður sprang omkring och tjoade och hade oss tills vi inte orkade springa mer.

Dag 3 var Magga tyvarr tvungen att aka till Reykjavik pa begravning. Ólina och lilla Þorður kunde inte heller vara med. Jag red med gubbarna och alla 46 hastarna pa varldens finaste ridvvagar i toppenvader. Hade inte mycket att klaga pa :) Vi kom fram till en gard i Landeyjar dar vi lat hastarna övernatta och vi akte hem till Kaldakinn.

Dag 4 red vi omkring i Landeyjar som ar ett omrade med massa betesmark och fina ridvagar. Man trodde nastan att det blivit sommar igen, det var sjukt varmt och solen sken. Aterigen lat vi hastarna övernatta pa samma gard.

Dag 5 skulle vi rida hem till var gard. Det började med att vi var tvungna att ta oss över ett stort vad dar tre aar gar ihop. Jag som ar skitskraj för vatten stod med darrande ben och sag pa nar de tre modigaste ryttarna begav sig ut i an för att se om det var möjligt att rida över med alla löshastarna. Efter att ha fastnat i sandbottnen pa nagra stallen och varit tvunga att simma pa andra stallen hittade de tillslut en bra plan för att ta sig över vadet. Jag tog pa mig rollen att köra bilen istalllet via Hvolsvellir och Hella och köpa öl pa vagen, som saklart ar mycket viktigt. Pa sa satt slapp jag det aventyret att rida över.

Det hela slutade val i alla fall och alla kom över valbehallna och pa andra sidan stod jag och vantade med varsin öl. Vid sjutiden pa kvallen kom vi hem med alla hastarna, trötta med glada. Jag skulle gissa pa att vi totalt ridit omkring 20 mil pa de har dagarna.



Igar agnade vi lite tid at nagot betydligt jobbigare, namligen att slakta, fla och stycka en hast och tva far. Jag gjorde nog inte speciellt mycket, tyckte det var nog modigt av mig att vara med och se pa. Hasten som de skjöt var en 7-aring som varit svar att rida in och som hela tiden blivit varre ju mer de försökt. Av deras egen obduktion (som jag inte tvekar det minsta pa) kom det fram att leden i bakbenen inte alls var som den skulle. Möjligtvis hade hasten spatt och dessutom var hjartat alldeles för stort och vanstra hjart klaffen (eller vad det nu kan heta) var sa tunn att Þorður stack fingrarna rakt genom den nar han skulle ta ut hjartat. Allt detta visar ju pa att det fanns en andledning till varför hasten betedde sig som den gjorde, och ikvall ater vi fileérna till middag. Skinnet ska Magga ta hand om och göra nagot fint av.

Sa ar det att vara bonde pa Island!

Imorgon aker vi vasterut och plockar blabar. Hej hopp!

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fredag eftermiddag och slappande i Kaldakinn. I alla fall för min del. Magga och Sigurjón rullar och plastar in ensilagebalar, de sista för denna sommar. Jag funderar om jag ska slapa stort och baka nagra sockerkakor inför varan langtur nasta vecka.

Vi har planerat in en tur fran mandag till fredag. Vi tar da med ett femtio-sextiotal hastar, ett par ryttare tar taten, sedan kommer de lösa hastarna, och sa ett par ryttare bakom. Vi satsar pa att rida relativt korta strackor varje dag och istallet vara borta en dag extra. Vi rider nog mellan 15-35 km per dag. Det ar bade för skojs skull - man njuter av naturen, fikar, snackar skit, ater god mat och dricker vin pa kvallen - och för att det ar superbra traning för hastarna. Om en manad sticker vi i vag langt upp i fjallen för att samla in 4000 far och da galler det att hastarna ar i toppform för att orka hela dagarna. Det samma galler oss manniskor, jag jobbar pa min form!

I tisdags var olyckan framme har hos oss. Friða - en van till mig - har kommit ett par dagar i veckan och ridit ut med mig sedan jag kom hit. Hon hade lite problem med sin hast och Magga och jag har hjalpt henne att komma pa ratt spar igen. Hur som helst, hon lanade en annan hast har och vi begav oss ivag pa en tur. Vi kom inte langre en 200 m fran garden innan hennes hast totalt tappar fotfaster och faller handlöst (har saklart inga hander). Stackars stackars Friða ramlar rakt pa armbagen som hoppar ur led. Hon sitter svimfardig med galen vark mitt pa vagen, da vi inte vagade flytta henne, till ambulansen till slut kommer. Vi aker till Selfoss dar de pumpar henne med smartstillande och annat tills hos deckar och de kan dra armbagen i led igen. Nu ar det gips i ett par veckor och sa sjukgymnastik en tid framöver. Sa kan det ga nar man pysslar med dessa djur... usch och fy!

Annars ar allt pa topp. Ni fattar inte hur vackert och underbart det ar har. Jag fragade Magga igar om hon fortfarande ser hur vackert det ar, och fortfarande njuter av att vara ute i denna natur varje dag. Hon sa att hon ser det fortfarande! Jag tanker aldrig lata mig vanja mig vid det, jag ar lika hapen varje dag. Ibland ar det sa slaende att jag rider omkring och ler som en fjant, och kan inte sluta. Det enda negativa sa Magga, ar att det ar sa mycket hus i narheten, man far inte helt vara ifred - Haha! Narmsta granne ar val typ en halvmil bort :)

Tiden rinner ivag och jag jobbar stenhart pa att ta vara pa varje sekund. Snart ar sommaren över jag har inga planer pa att lata denna Islandsvistelse ga mig förbi bara sadar. Life is good.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ball pa islandska ar nara beslaktat med svenskans bal. Förutom att ball pa island betyder inte att man klar upp sig i fina klanningar och frackar och dansar vals, utan det betyder helt enkelt att man gar till ett utestalle, dricker sig lagom full (eller för full) , dansar omkring till stangningsdags och tar sig sedan hem. Samma princip som en festkvall hemma alltsa.

Igar var det ball i Hella. Salka plockade upp mig vid halv tio tiden nar jag hade agnat halva kvallen at att skrubba bort smutslagret jag har samlat pa mig sedan jag kom. Raka benen, fila fötterna, fila naglarna, mala naglarna. Hela proceduren - vilket tar sin tid nar man levt som en akta bonde i 3 veckor. Vi akte först hem till Salkas van, och spelade TP med hennes familj. Sedan körde vi till Hella dar vi mötte upp en svensk tjej som jag jobbat med tidigare och ett par kompisar till henne. Med ett par glas rödvin och en öl för mycket i kroppen dansade jag sedan omkring till klockan tre nar de stangde. Sedan skjutsade vi hem en annan kille innan Salka körde mig hem till Kaldakinn och jag stöp i sang vid halv fem snaret. Vaknade med en backsmalla och tva stora blamarken pa vardera kna efter en liten dansolycka.


Förutom denna lilla avvikelse fortskrider bondelivet som vanligt. Vi tranar hastarna ungefar fem dagar i veckan, sedan tar vi oss en vilodag fran det om vi kanner att det behövs. Aker in till civilisationen och handlar, eller hittar pa nagot annat. De ar aldrig nagon brist pa aktiviteter har - samtidigt som det ar helt tillatet att slappa lite da och da. Jag har exempelvis inte stallt vackarklockan pa ringning sedan jag kom hit. Det ar bland det basta jag vet, att fa vakna nar man vaknar bara. Vilket för min del sallan ar efter klockan atta. Pa kvallen ar man trött och nöjd efter dagen, och har inga högre krav pa kvallsunderhallningen. Ofta sitter vi och prata i köket, stickar lite eller sover i fotöljen framför TV. Idag gjorde jag klart min andra mössa. Snart sa har jag fatt styr pa det har med stickningen! Haha, det ar bade tant - och bondevarning pa mig. Men what the heck - det ar val battre att go all in om man nu ska göra det!





Ibland nar vi sitter runt köksbordet pa kvallen sa blir jag nastan full i skratt nar jag tanker pa hur underligt det ar pa nagot vis. Att jag sitter med ett gang aldre islandska bönder som diskuterar huruvida grannen kör den ena eller den andra sortens traktor. Och om den och den personen inte borde skördat sitt hö tidigare och varför det egentligen dröjde sa lange fran det att han rullade höet till att han plastade in det? Kan det vara sa att hans traktor gick sönder kanske? Det ar stora och viktiga fragor och alla har sina idéer och teorier om bade det ena och det andra. Det som ar sa underligt med det hela ar inte sjalva samtalsamnena, utan att jag tycker det ar fantastiskt underhallande att lyssa pa dem. De ar fascinerande pa nagot vis, de har manniskorna och det liv som de lever. Jag skulle aldrig vilja leva det sjalv, men jag kan verkligen uppskatta att jag far ta del av det och att jag haft den turen att lara kanna just de har personerna och fatt komma in i deras hem, deras familj och deras liv. Jag tycker det ar ratt coolt anda.  

Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Ni far förlata mig att jag inte orkar fixa svenska bokstaver.


Nar levt bondelivet ett tag, vilket jag anda kan saga att jag har da detta ar min tredje sommar har, och min nionde resa till Island, sa far man lite insikt i hur allt fungerar. Men betoning pa lite. Det ar pa nagotvis sa fantastiskt enkelt, men samtidigt sa sjukt tufft och hart liv. Det ar inte vem som helst som skulle kunna leva pa det har sattet. Manniskorna jobbar och sliter, de sliter och jobbar. Det ar langa och fysiskt anstrangade dagar, langt utöver det jag tror att manga förestaller sig. För att fa in arets skörd av hö har jag insatt att det behövs fem olika maskiner/redskap som man satter bakom traktorn och kör med. En till att sla höet, en till att vanda det (sa att det ska vara torrt), en för att fa höet till att ligga i langa rader, en till att rulla höet till stora balar, och en till att plasta in balarna. Förutom det ska en person ga och fasta andarna pa platser pa varje bal sa att det inte haller pa trasslar omkring. Det ar otaliga timmar av jobb, och en hel del organisation grannarna emellan da de flesta inte sjalv ager alla de har tekniska grejerna. Och om man har slagit höet, vant pa det och lagt det i fina rader nar regner kommer, ja da ar det bara att börja om igen att vanda pa det. 

Hur mycket jobb det kravs för att fa in höet ar bara ett exempel pa en av de insikter jag gjort. En annan handlar om far-avel men det tanker jag inte ga in pa nu.

Min poang ar att det ar slitsamt, svart, tungt, tufft och jobbigt. Men det positiva med att vara bonde ar att det hela  ar okomplicerat vad galler meningsfulhet. Nar man ibland fragar sig sjalv pa morgonen "varför ska jag kliva ut sangen?"., "varför maste jag ga till jobbet?", eller "varför ska jag lagga en massa tid pa nagonting jag inte bryr mig sa mycket om?" da ar det enkla svaret som bonde: För att faret och hastarna behöver hö, sa att de kan ata och bli tjocka, sa att vi kan slakta dem (faren i detta fall) och fa mat pa bordet. Eller att staketet maste lagas sa att hastarna inte smiter, eller att hastarna maste tranas sa att det kan saljas och för pengarna kan man da köpa plast till att plasta in höbalarna. Allt man gör har en poang, det leder till nagonting och det ar meningsfullt. För en grubblare ar detta bade latt att första, latt att acceptera och latt att gilla. 

Ett extra plus ar att man ar totalt slut pa kvallen och sover som en stock!

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Idag tog vi ledigt fran hastarna för att vila oss, eller speciellt vila mig som inte ar van. Traningsvarken ar i alla fall borta för denna gang, och bara pa de har tre dagarna som vi har jobbat med hastarna kanner jag att det gar battre för var dag.

Pa förmiddagen tog jag en lang och mysig ridtur med Friða (ett litet undagtag fran hast-vilan), sedan slappade vi lite innan vi akt in till Selfoss för att ladda upp kylen och frysen. Har i Kaldakinn ater vi alltid narproducerat kött, namligen far eller hastkött fran garden. Till det ater vi sallad, potatis och en klick akta smör. Husmanskost nar den ar som bast! pa eftermiddagen kom min van Nella förbi pa kaffe. Vi hade mycket att uppdatering att avklara sa hon blev kvar ett par timmar. Innan middagen bestamde jag mig för att dra pa mig joggingskorna och ta en tur. man kan som sagt inte klaga pa varken vagarna, underlaget eller utsikten. Dessutom ar det precis lagom varmt för att jogga. Nu har jag precis kommit hem fran Laugaland som ar ett pyttelitet badhus med tva varma pooler och en lite kallare att simma och leka i.

En vilodag pa Island innehaller betydligt fler aktiviteter an hemma i Lund. Det fantastiska med att vara har, ar att jag har alltid tre ganger mer energi, trots att jag varje dag ar tio ganger mer fysiskt aktiv an hemma.

Jag fortsatter varje dag, och manga ganger om dagen att vara tacksam, glad och nöjd över att jag far vara pa den har harliga ön, bo hos den har fantastiska familjen, och vistas i natur med vykortsutsikt at alla hall, sa langt ögat nar. Nu ar nu, och jag önskar inget annat!

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Tiden bara susar ivag, dagarna gar och det ar inte mycket datortid inplanerad. Det ar ju underbar i och för sig, men det resulterar i lite dalig uppdatering pa bloggen.

Nu har mamma, pappa, Henrik, Sigyn, Mia och Lasse akt hem efter en fullspackad och rolig vecka.

Första dagen akte vi bara fran flygplatsen och hem till Kaldakinn. Jag tog en ridtur medan de andra gjorde sig hemmastadda.
Dag tva akte vi och tittade pa Geysir och Gullfoss och avslutade med ett bad i var "hemliga" varma kalla Hrunalaug. Mamma och Mia kunde inte heller halla sig utan pa kvallen tog vi en ridtur tillsammans.
Dag tre akte vi till Þingvellig, sedan vidare till Mosfellsbær dar fantastiska Friða och hennes pappa ordnade en hel eftermiddag med lunch, och guidning pa en massa coola platse och sedan aven middag.
Dag fyra var en en "vilodag". Henrik och Lasse begav sig ivag för att prova fiskelyckan medan jag, mamma, Sigyn och Mia akte och tittade pa mitt föl, halsade pa hos Ásta och Gisli och handlade. Dagen avslutades med en supermiddag tillsammans med Magga och Sigurjón. Nyfangad fisk ar ju inte det ackligaste man kan ata!
Dag fem, tolv timmars bilresa över Islands högland med stopp bland annat i Landmannalaugar som ar en plats med varma kallor och skithaftifga berg och fin natur. Vi hade bokat övernattning i en liten stuga ungefar 30 mil österut fran Kaldakinn. Island visade sig fran sin basta sida och vi var alla tagna över det storslagna landskapet.
Dag sex började vi alltsa i Skaftafell, vi tittade pa jökulsarlón som ar en glaciarsjö dar det flyter omkring stora isberg fran Vatnajökul. Vi hade aven turen att se en liten sal som simmade omkring.
Dag sju var ocksa menat som en vilodag, men i Kaldakinn hade de planerat in en langtur med alla 47 hastar som jag inte för mitt liv ville missa. Mamma, Mia, Henrik och Sigyn följde med ( i bilen, medan vi andra red), och fick uppleva hur man rider med sa kallad "rekstur" vilket innebar att man har alla hastar med sig lösa, förutom de man rider pa och anvander sig av för att driva med sig flocken. De fick saklart rida lite ocksa. Pappa pa valsafari i Reykjavik, och Lasse tog annu en fisketur. Pa kvallen at vi middag tillsammas, sju svenskar och tva danskar och fem islanningar. Det blev en riktigt rolig kvall med mat, vin, sang och skratt.


Okej. Det var alltsa en summering av förra veckan.

Efter ridturen i söndags fanns det inte manga muskler i kroppen som jag inte hade traningsvark i. Passande nog var det dags att sla hö i mandags, sa medan Magga körde traktor hela dagen stadade jag ur gasthuset efter mina gaster och pa eftermiddagen hade jag en liten kurs i stickning och pabörjade min första mössa. Det var en harlig kvall pa mandagen sa jag tog en springtur. Man kan inte klaga pa att det inte finns nagon natur att springa i har. Pa tisdagen var traningsvarken om möjligt varre. Vi bestamde oss för att bota den med en heldag i stallet. Utmattade med nöjda akte vi till badhuset för att försoka mjuka upp de stackars musklerna. Om en vecka till sa kommer det har ga battre hoppas jag! Idag tranade vi hastar pa förmiddagen och efter lunch har jag kört traktor i tre timmar, ratt trivsamt faktiskt. Da Magga och Sigurjón kommer halla pa med höet hela kvallen tror jag att jag far agna mig at min mössa och eventuellt lite matlagning.


Nöjd, glad och utmattad! Livet ar harligt pa en islandsk bondgard!

Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()