Bär du med dig hela ditt förflutna?
2011-04-13 @ 19:47:25
I dag handlade föreläsningarna om empati, förlåtelse och kärlek/relationer.
Dagens tänkvärda #1
Alla ni som läst psykologi vet att empati inte är helt så enkelt som man kan tro. För att förtydliga vad jag menar ska ni få några exempel på vad empati inte är...
- att känna en persons inre status, inklusive tankar och känslor
- att imitera en annan persons position
- att känna likadant som en annan person
- att projektera sig själv i en annan persons situation
- att föreställa sig hur andra känner sig
- att föreställa sig hur man skulle tänka och känna om man var i den andres situation
- att bli upprörd av en annan persons lidande
Alla de här sakerna kan vara förutsättningar för att känna empati. Det kan även vara det som lätt förväxlas med empati, dvs. sympati.
Det som kännetäcknar empati är:
- att man kan fokusera på en annan person utan att relatera till sig själv
- att man kan förstå en annan person, men att man samtidigt vet var gränsen går mellan mina känslor och den andra personens känslor, och dessutom förstå att vi inte nödvändigtvis känner samma sak.
Det är nog inte helt enkelt att vara empatisk vid närmare eftertanke.
Dagens tänkvärda # 2
Att förlåta någon eller något är att frigöra sig från det negativa som har hänt en. Det handlar inte om att låta någon "slippa undan".
Uppgift:
- En plastpåse
- En säck potatis
Sätt dig ner och fundera över ditt liv, från den dagen du föddes fram till idag. För varje person, händelse eller situation som du har återkommande negativa tankar - lägg en potatis i påsen. Det kan vara den där personen som mobbade dig som barn. Det kan vara något en lärare sagt, något ett syskon gjort, ett jobb du aldrig fick eller en chef som behandlade dig fel. Om du känner att det är någonting som tar upp dina tankar på ett negativt sätt - lägg en potatis i påsen!
Hur många potatisar har du fått ihop? 1? 3? 10?
I två dygt - släpp aldrig taget om potatispåsen. Ta med när du går morgonpromenaden med hunden, när du lagar frukost, när du hoppar in i duschen. Glöm inte packa med den i jobb/skolväskan. En extra tyngd under träningspasset är väl alltid bra? Har du händerna fulla av matkassar? Det spelar ingen roll, den där potatispåsen ska med!
Även om man bara utför uppgiften i tankarna kan man förstå syftet. Hur kul är det att gå och bära på allt det där? Att ständigt förklara för folk varför man bär runt på en potatispåse? Om man redan har den ena handen upptagen av en potatispåse, hur ska man få med sig något mer? Tänk om någon ger dig en blombukett och du måste tacka nej på grund av en påse potatis, hur skulle det kännas?
Att förlåta är alltså inte att glömma, utan att släppa taget, att frigöra sig själv. Ställ ner påsen och känn efter hur det känns, jag tror inte du kommer vilja plocka upp den igen!