Lev lagom

04.39 imorse var jag tillbaka dar jag borjade. Jag klev av bussen i Kundapura, dar jag for 3 manader och 7 dagar sedan borjade hela det har aventyret. Tiden har gatt sa himla fort, samtidigt som det kanns som en evighet sedan jag kom hit.

Jag tog en rickshaw till fsl guesthouse dar jag sov ett par timmar pa golvet tillsammans med kackelackan och rattan innan jag gick till Hotel Sharon och at frukost (samma stalle som jag at min forsta indiska frukost pa). Jag hann traffa min coordinator Daya lite snabbt innan han skulle ivag pa utflykt med de nya forvantansfulla volontarerna som precis avklarat sin itroduktionsvecka och imorgon ska bege sig till sina respektive projekt.

Jag tanker ta ett sista varv runt den har lilla staden som nastan kanns som hemma innan jag satter mig pa bussen mot Mangalore. Imorgon kommer Lea dit med min resvaska och jag ska shoppa sa mycket som far plats i den.

Efter mina sol och bad dagar i Goa akte jag till Hampi. Jag traffade en tysk tjej pa tagstationen i Goa som jag sedan hade sallskap med hela torsdagen och fredagen. Igar hyrde vi cyklar och hade varldens harligaste sight-seeing dag. Hampi ar ett coolt stalle fullt av tempel. Det ar en gammalt hinduiskt kungadome och hela staden ar helig. Landskapet ar fantastiskt med konstiga stenformationer, en flod, risfalt och med en atmosfar som inte gar att forklara.
















Ett indiskt sjoodjur.



Indisk formiddagsfika med mitt Hampi-sallskap



Nu vet jag inte om jag bloggar mer innan jag kommer hem. Jo, sakert imorgon eller pa mandag om det blir tid over. :)

VI SES SNART!!

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nu kanns det sadar igen, som om det har hant sa sjukt mycket och jag skulle behova skriva tre inlagg pa samma gang. Vilket det har antagligen kommer bli...

Jag har inte hunnit beratta om julfirandet, men gor det lite snabbt bara. Den 23:e hade barnen julshow i skolan och vi var inbjudna for att se pa. Pa kvallen fick vi god mat som nagon hade donerat och alla barnen fick sina julklappar, vilka de var overlyckliga over! Redan den 23:e akte en tjej hem pa jullov, och sedan 17 barn till dagen efter. Jag grat och jag grat och jag grat, en gang for varje barn som akte. Jag har aldrig forr gratit sa mycket pa en julafton.

Annars hade vi det valdigt lugnt den 24-25:e, vi gick pa langa program och massor i kykan, at lite extra god mat och jag och Lea passade pa att slappa lite efter alla hektiska julforberedelser. Den 26:e daremot hade vi paxat som varan egen dag med barnen. Vi lagade frukost (fruktsallad, yoghurt & musli), gav dem alla spel och leksaker vi hade kopt, och lekte i flera timmar. Vi hade gjorde pannkakor med nutella till eftermiddagsfikat. Vi hade en liten show med gitarr och sang och jag fick aven for mig att gore ett litet Johnny Cash framtradande som var mycket uppskattat. Vi ordnade med fiskedam och sedan lagade vi middag. Efter middagen hade vi forberett och gjort fint i biblioteket for ett DISCO!! Vi hade ballonger och girlanger, chips, popcorn, godis, lask och musik. Efter den dagen stupade vi i sang, barn som vuxna.

Anda sedan de forsta barnen akte hem har jag bavat for det stora avskedet. Dagen innan jag akte packade jag mest och gomde mig inne pa mitt rum. Varje gang jag forsoka umgas med barnen pratade de bara om att jag skulle aka, och da ville jag bara grata. De har fragar och fragat om jag inte kan stanna, om jag inte kan komma tillbaka, om jag inte i alla fall kan komma och halsa pa. Bara EN dag! Snaaaalla!!

Den 29:e var det dags. Innan frukost ber barnen vanligtvis en kort bon. Men nu bad de for mig, och tackade for allt, och sa hur mycket de alskade mig. Och jag var tvyngen att sta dar och se pa alla fina barn och jag bara kunde inte sluta grata. I Sverige hade det kanske inte varit en sa big deal, men i Indien grater man inte framfor andra. Speciellt inte vuxna, och speciellt inte framfor barn. Barnen var helt bekymrade och bad mig sluta grata och sa att jag skulle "Go happy Akka", "You go happy, no cry, no cry." Tror ni att det hjalpte? Nej, de fick helt enkelt sa ut med mitt lipande. Jag grat varje gang barnen kom med sma presenter, jag grat varje gang de tittade mig sorget i ogonen, jag grat nar jag sa hejda till syster Idoline och jag grat nar jag pussade alla mina alskningar hejda. FY FAN ALLTSA!



Men hur som helst sa kanner jag att jag maste ge er nagonslags reflektion over hel min Indienvistelse. Eftersom ni bara far ta del av mina subjektiva beskrivningar av hur allting ar har, kande jag att jag maste sa har pa slutat forsoka ge en rattvis bild av barnhemmet, systrarna, och personalen.

Jag har ofta skrivit negative saker, och oftast berattat om det som ar svart att se och svart att acceptera. Men nu maste jag erkanna for er och for mig sjalv att jag manga ganger varit alldeles for snabb att doma. Jag trodde nog, och det kanske ni ocksa gjorde, att jag var valdigt oppensinnad. Men dar hade vi allt fel.

Jag maste saga att jag ar lite missnojd med min egen trangsynthet, men framforallt ar jag valdigt nojd med de insikter jag gjort och aven de omvarderingar jag gjort.

Den har sista manaden har har varkligen varit den basta, och jag har forstatt att saker har inte alltid varit som jag trott. Det tog mig tva manader att kunna forsta och kommunicera pa ett bra satt med Sister Idoline. Allt negativt jag skrivit om henne vill jag nu ta tillbaka. Sister Idoline ar en hart arbetande, omtanksam och vanlig manniska som jag numera tycker mycket om, Min uppfattning om Priya och Margret har ocksa forandrats, och enbart till det battre.

Den forsta manaden var allting for religiost for mig, det var nastan lite obehagligt ibland. Nu efter tre manader stor det mig inte alls. Jag kann se den gemenskap som existerar har och jag kann se det trosterika i deras starka tro. Dessutom alskar barnen att ga till kyrkan. Varje morgon klockan 6.15 skuttar de ivag – lika glada varje gang. De ber hjartligt och entusiastiskt sina boner. Och de tror verkligen, det ar ingen som tvingar dem till att tro.
Manga ganger har jag tyckt att att barnens behov ignoreras, men nu ser jag det som ett satt for Sister idoline att overlva och fortsatta frammat. Nar na bar ansvarig for 47 barn, dessutom jobbar heltid i skolan och aven har ansvar mot kyrkan finns varken tid ller energi att tillgodose alla barnens behov. Hon gor vad honk an, och de tar mer an vad de andra systrarna har gor. Jag gor samma sak, nu nar skabben ar tillbaka och sjuttioelva barn kommer och visar mig varenda liten prick, latsas jag som jag varken ser eller hor, bara for att jag inte vet hur jag ska hantera det. Jag har aven fatt veta nu att systrarna far inte bestamma sjalva var de ska vara. De blir placerade pa olika stallen och sedan omplacerade efter sex ar.

Nar Sister Idoline faller negativa kommentarer om att barnen inte gor sina hemlaxor ordentligt ar det for att hon oroar sig for deras utbildning och framtid. Nar hon klagar pa att de inte ater upp allt pa tallriken ar det for att mat ar alldeles for vardefull for att slosas bort, och for att det finns sa manga barn I Indien som far ga hungriga. Nar hon skaller pa att de har smutsiga klader ar det for att hon vet att nar kladerna blir forstorde har hon inte rad att kopa nya.

Allt det har gick mog forbi den forsta tiden. Och manga av mina asikter var inte rattvisa.

Livet ar hart har, det tanker jag inte forneka. Barnen har sa mycket ansvar, sa himla lite fritid, de ar superdiciplinerade och hart arbetande. Men de vet inget annat. De vet inte att de flesta barn i Sveriga har foraldrar som tvattar deras klader , som koper leksaker och klader, och som tar ansvar for allt som barn inte ska behova ta ansvar for. Barnen har ar nojda med vad de har. De uppskattar det lilla de far och de ar sa himla tacksamma over allt man gor for dem. Jag har aldrig fatt sa mycket uppskattning och karlek i hela mitt liv.

Barnen har ett tryggt hem, de far mat och utbildning. De har manga vanner har och de tar hand om varandra, De hjalper varande och de hjalper till med de dagliga sysslorna utan att klaga. De respekterar vad de vuxna och de aldra barnen sager och ibland ar det nastan sa de slass o matt fa hjalpa till istallet.

Jag ar mer orolig for vad som hander med barnen efter att de lamnar barnhemmet.

Sa det ar med varma kanslor for alla barn och all personal, och med manga tarar, som jag lamnat barnhemmet. Jag onskar att Indien vore lite narmare Sverige, eller att jag kunda ta ett gang barn med mig hem.

---

Just nu befinner jag mig i paradiset Goa. Nyarsafton firade jag tillsammans med Lea, Cissi och en annan svensk tjej. Vi satt pa en resturang mitt pa stranden och at god mat och drack cocktails till tolvslaget. Jag stannar kvar har till den 5:e da jag beger mig mot Hampi. Lea aker tillbaka till barnen imorgon.

GOTT NYTT AR ALLA MINA VANNER. Snart kommer jag hem :)

Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Om nagra dagar aterkommer jag med en langre reflektion over hela min tid pa barnhemmet. Just nu ar det kaotiskt i bland alla mina kanslor och tankar. Trots att jag bloggat regelbundet sedan jag kom kannar jag att jag kan inte ens borja att beratta for er hur min tid har har varit. Det har verkligen varit en omvalvande upplevelse och jag tror det kommer ta lang tid for mig att smalta det hela. Men jag maste organisera mina egna tankar innan jag forsoker sammanfatta mina tra manader....

Redan i fredags och lordags akte omkring tjugo barn hem. Jag har aldrig gratit sa manga ganger pa en julafton forut. Jag bavar infor torsdagen nar jag maste saga hej da till 25 till. Jag trodde nog att det skulle bli lite jobbigt att aka hem... men inte sa har. Tank att jag aldrig kommer se da har fina, sota, duktiga, roliga, snalla och harliga barnen igen. Och aldrig veta vad som hander med dem, hur de har det och vad som vantar dem i framtiden. 

Usch och fy. Nu ska jag ga hem och njuta av de sista tva dagarna med barnen. Och i eftermiddag ska jag och Lea bjuda Priya och Mrgret (de tva tjejerna som jobbar har) pa bio. Imorgon ska jag tvatta och packa och pa torsdag sticker vi ivag mot Goa for sol, bad och nyarsfirande. Den 2:a januari aker Lea tillbaka till barnhemmet medan jag stannar kvar i Goa (sjalv) till den 5:e. Da tar jag taget till Hospet?Hampi som ar nagon slags gammal helig stad med en massa cola tempel. Dar tankte jag turista i en dag och den 6:e pa kvallen tar jag bussen till Kundapura. Jag kommer fram pa morgonen den 7:e januari, da jag ska traffa min cooridnator fran FSL en sista gangt och prata lite. Den 8:e aker jag till Mangalor och moter upp Lea (som kommer med min stora resveska) for den sista stora krydd och -tygshoppingen. Jag sover pa ett hotell i Mangalore (tva avsked fran barnen blir alldeles for myacket, sa jag kan inte aka tillbaka hit och sova pa barnhemmet) och den 9:e flyger jag hemmat.

Dagarna gar och innan ni vet ordet av ar jag tillbaka igen, som om jag aldrig hade akt.

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Nu ar insamlingen avslutad. Precis som min tid har pa barnhemmet. Pa torsdag lamnar jag barnen for lite sol och bad I Goa innan jag beger mig hem mot kylan I Sverige.

Totalt fick jag in 13 300 kr, vilket ar helt otroligt och langt over vad jag hade hoppats pa. Jag vill ge alla er som bidrog ett stort tack. Det har betytt mycket for mig att sa manga har visat sitt stod. Och det kanns viktigt for mig att ni ska veta vart era pengar tog vagen.

Lite mer an halften av pengarna har gatt direkt till att kopa saker till barnen. I julklapp fick varje barn varsitt kit innehallande en handduk, en tandborst och tandkramstub, en kam, en body scrub, 10 sakerhetsnalar (sakerhetsnalar har verkligen fatt en annan innebord for mig sedan jag kom hit) och ett ridblock. Vi har aven framkallat foton sa att varje barn fick ett julkort med eb gruppbild och ett singelfoto.

Vi har kopt skor till alla barn som behovde det, vilket blev omkring 45 par i slutandan. Vi kopte skolvaskor till alla som  behovde och det var omkring 35 stycken.  V har kopt nya klader till alla barn i arskurs 1-4, ca 30 barn. Till de aldra barnen I arskurs 5-7, som redan har klader som ar okej, kopte vi istallet varsin schampo –och balsamnsflaska (tjejerna) och showergel (killarna). Schampo ar varldens lyxvara har och gissa om tjejerna blev glada!

• 
  Till de barn som varken behovde nya skor ller en ny vaska kopte vi nagot litet extra, en pysselbok eller liknande, for att deras julklappar inte skulle se sa futtiga ut i jamforelse med de andras.
  Forutom julklapparna har vi anvant pengar pa:
  - Ett helt apotek
  - Ett helt bibliotek
  - En massa spel och leksaker
  - Bra att ha saker, sa som saxar, limm, tejp, nal och trad,   
          pennor, nagelklippare och uppladdningsbara lampor (for alla 
          stromavbrott)..
  - En heldagsutflykt med alla barn och alla systrar till ett zoo,
          dar vi hyrde en buss och hade en massa fika och matsack
          med oss.
  - Frukt till barnen
  - Ett heldagsprogram pa annandagjul med en massa mat,
          bland annat fruktsallad, joghurt, musli, pannkakor, nutella,   
          potatis (istallet for ris, hehe), gronsaker och agg. Med
          godispasar till fiskedamm och till ett DISCO med lask, chips,
          popcorn och godis.
  - Ommalning av barnens Study Hall, farg, penslar och annat.

De resterande pengarna, vilket ar omkring 6000 kr har jag donerat till barnhemmet for renovering av barnens toaletter. Forhoppningsvis kommer renoveringen att ske inom en snar framtid och Sister Idolin har lovat att mitt namn ska finnas graverat inne pa pa toaletterna och att hon ska skicka bilder nar det ar klart.

Jag skrev ett eget litet donationsbrev dar hon fick skriva pa att hon mottagit pengarna och att de ska anvandas enbart i detta syfte. I donationsbrevet skrev jag aven en lista med namnen pa alla er som donerat pengar. Och I den kristna anda som rader har har ni nu alla fatt Sister Idolines valsignelser och lyckoonskningar.

Jag tycker att man kan kalla det val spenderade pengar och jag hoppas att ni haller med mig. Sa aterigen, tusen tack!

 Jag onskar er alla ett gott nytt ar!

Glada Halsningar fran Indien, De mercede Orphanage

Astrid

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Efter varan Get-Together i torsdags och fredags tog vi en nattbuss till Hassan for lite sightseeing. Utanfor Hassan ligger tva beromda tempel, Belur och Halebid.

Vi kom fram till Hassan 03.40 pa lordagsmorgon och efter manga om och men lyckades vi fa tag pa ett hotellrum dar vi kunde sova ett par timmar innan vi begav oss ut pa turistande. Jag bestamde mig snabbt for att Hassan inte var mitt favoritstalle i Indien, men Belur och Halebid gillade jag. I Belur tog vi en guidad tur och fick veta en massa om alla de olika stenfigurerna som pryder templen. I Halebid lag templet i en jattefin park dar vi efter vart turistande chillade ett par timmar i solen.

I Hassan var det mycket kallare an i Mangalore och trots att jag hade min kofta pa mig sa fros jag. Det var sakert inte mer an 15 grader pa natten c\och jag tog genast tillbaka alla tanker jag tankt om att jag langtar lite hem till kylan i Sverige.

Den har veckan forbereder vi infor julfirandet. Imorgon ska alla barn fa sina julklappar, eftersom manga av dem aker hem till sina familjer over skollovet 24 dec - 2 jan. Det innebar ocksa att jag redan pa lordag maste saga hejda till ungefar halften av barnen, buhuu!!

For de barn som stannar kvar blir det huvudsakliga julfirandet den 25:e, med evenemang i kyrkan och annat. Den 26:e har jag och Lea paxat som varan dag. Da har syster lovat vi far ha barnen hela dagen och vi ska hitta pa en massa skoj. Vi ska bjuda pa frukost, fika och middag i lite mer vasterlandsk stil. Vi ska plocka fram alla nya spel, bocker och leksaker och se till att det blir jattemycket lektid. Vi tanke ha en liten show (jag tankte gora ett Johnny Cash framtradande) och sjunga lite julsanger. Lea ska fa lana en gitarr av varan coordinator Daya, sa det kommer bli super. Vi ska ornda med en fiskedamm och sist men inte minst kommer det bli DISCO pa kvallen!

Jag tror det kommer bli en bra jul!

Nu kommer jag inte blogga mer innan julafton, sa GOD JUL MINA VANNER!! Tack till alla som bidragit till barnens julklappar.




P.S. Skabben ar inte utrotad. Jag kan inte bluda for det faktum langre. Men vad ska jag gora?! D.S

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

Det ar helt galet! Nu har jag fatt in 7870 kr!! I sverige hade det kanske inte varit sa mycket om det ar fordelat pa 47 barn, men i Indien kanns det som en hel formogenhet. I Indiska Rupee ar det nu omkring 50 000. For 50 000 rupee kan man fa ungefar lika mycket som man far for 50 000 kr i sverige. Tank er!!

I tisdags bjod jag och Lea alla barn och alla systrar pa en heldagsutflylkt. Systrarna hade hjalpt oss att arrangera allt saklart och de lagade aven lunch till alla. Vi hyrde en buss som forst tog oss till en fin kyrka i Mangalore, sedan till en stor park dar barnen kunde springa omkring, sedan till ett zoo, till ett annat konvent dar de fick glass av systrarna dar och sist till en jattestor lekplats. Vi fikade mest hela dagen, kakor, bullar, kex, godis, frukt, festis och glass. Bara bussresan hade varit nog for att gora barnens dag, de var sa himla glada! Alla systrarna var ocksa helt exhalterade och hela dagen var det en harlig atmosfar. Inga hemlaxor som skulle goras, inga boner, ingen stadning, inga klader att tvatta. Alla systrarna och aven Priyja lekte med barnen pa ett satt jag inte sett forut och det var pa det hela en varligt lyckad dag. For hela dagen, for 55 personer, inklusive en privatbuss, intraden for alla, en hel massa matsack och varsin lask betalade vi totalt omkring 750 kr. 






Jag och Lea har som jag sa i forra inlagget borjat pa ett nytt projekt. Vi gor en total make over pa barnens study hall. Vi malar och malar och malar. Fort maste vi mala om vaggarna, for de ar sjukt fula, sedan tanker vi mala fina bilder pa vaggarna. Vi har redan kommit en lang bit pa vag, men jag lagger upp bilder sedan nar det ar klart.

Vi har aven beslagtagit ett gammalt fult skap och malat om det i glada farger, skrivit "Childrens Game Cupboard" pa det och stallt in en massa leksaker dar. Skapet kan ni se pa bilden under inlagget "Indiskt brollop", men jag ska lagga upp en bild pa det nar det ar nymalat och fint ocksa!

I gar var vi pa megashopping i Mangalore. Vi overfyllde en kundvagn med spel och bocker. Vissa av sakerna tankte vi plocka fram i helgen och de andra tankte vi spara till julafton. Idag har jag kopt 47 nya tanborstar och 47 tandkramstuber och nu ska jag ga ivag och leta reda pa 35 par skor (och gissa storlekar). Pa lordag ska vi leta efter skolvaskor och pa mandag ska vi pa kladshopping tillsammans med Syster.

Nu maste jag hem och mala!!

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Nu ar vi tillbaka i Deralakatte efter var helgtripp. Vi har akt en massa tag, en hel del buss, ridit pa en elefant, akt pa bussafari, jeepsafari, vandrat i djungeln och aven shoppat lite. Vi sag stora fina elefanter, hjortar, apor, en orn, en ekorre, en fin fagel, ett tigerfotspar, ett par spindlar och valdigt manga blodiglar. Efter varan trecking i djungeln pa sondagsmorgonen med alldeles for manga blodiglar pa fotterna for att kunna njuta av naturen kande jag mig nojd och matt pa den indiska vildmarken. Skont att vara tillbaka i civilisationen igen!



Tidig morgon i Mudumalai nationalpark


En snygg hjort


Elefantridning


Ett gang hjortrar som chillar omkring


Ett termit-hus


Trecking


Har var tigern fore oss, men vi sag den tyvarr inte (eller som tur var, kanske?)


En stor acklig spindel


Har harblodiglarna lamnat sina spar, blaak.



Idag ar det fem veckor till jag beger mig hemmat. Ar det inte galet vad tiden gatt fort?!

Och hur ska jag kunna lamna alla de har barnen? Ah, de har barnen alltsa. Jag tror jag tycker med om indiska barn an svenska. Det ar konstigt hur mycket man kan kommunicera utan ett gemensamt sprak. Det ar en liten tjej som heler Nikita, som ar sa himla rolig. Oavsett om jag pratar pa engelska eller svenska sa nickar hon entusiastiskt, som om hon forstod precis vad jag sagt. Sa babblat hon pa pa Kannade och sa latsas vi att vi har en viktig konversation, och hon ar helt medveten om att det ar ett skamt bade fran min och hennes sida.

En dag for nagon vecka sen nar vi hade haft en lang och viktig konversation (Min konversation handlade och skabbravar och om de formagor hon besitter att charma alla och genom sin charm alltid fa som hon vill. Vad hennes konversation handlade om har jag ingen aning om.) sa hon till mig att hon saknade sin mamma, men att hennes mamma skulle komma till jul. Hon fragade mig om inte jag hade nagon mamma och om jag inte saknade henne. Jag sa att min mamma var ju langt borta i Sverige och att jag visst saknade henne. Da krop hon ihop i mitt kna med sina skabbiga sma hander pa min arm och somnade medan jag strok hennes lusiga har. Trots skabben och lossen kunde jag inbte lata bli att tycka att hon var den sotaste i varlden och jag onskade att jag kunde ta med henne hem.

Jag har verkligen borjat tycka alldeles for mycket om barnen. En vacker dag kanske jag far for mig att adoptera en sot liten indisk tjej. Vem vet?

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Tusen tusen tack for alla uppmuntrande kommentarer pa det forra inlagget!

Jag har haft sa fullt upp med att beratta for er om skabben och allt omkring det att jag totalt glomt att beratta om allt det roliga som hander!

I helgen som var, var jag och Lea hemma pa barnhemmet en hel del. Pa lordagen akte vi forst in till Mangalore och motte upp Cissi, Charlotte och Christine (tva danska tjejer, och so Cissi fran Sverige) for frukost och lite shopping. Vid lunch akte vi alla tillbaka hit till barnhemmet sa att de skulle fa se varat projekt och alla vara fina barn. Arati hade lagat varan favorit mat, masala Dosa. Dosa ar en slags brod/pannkaka gjortd pa ris, och masala betyder bara blandning/mix och bestar i detta fall av en potatisrora med chili, lok och lite kryddor som man ater tillsammans med dosan.

Pa lordag eftermiddag fick jag antligen tid att ta fram det stora paketet till banrnen som mamma skickat fran hennes forskola. Barnen har alltid sa fullt program att man far slass for att fa lite lek-tid med dem. De blev i alla fall superglada over alla nya leksaker och over fotona pa barnen.








Pa sondagen var vi bjudna pa ett brollop!! Vi gick dit tillsammans med Daya, varan koordinator fran FSL. Vi hade klatt upp oss i fina saris och hade fula guldsmycken och haret uppsatt i India-style (slickat mot huvudet). Alla tyckte i alla fall att vi var hur fina som helst, och det tyckte jag ocksa.



Det var (tyvarr) ett kristet brollop och ceremonin i kyrkan var valdigt lik ett vanligt svenskt brollop. Forutom att det var snappet mer Gudssnack och att aven foraldrarna maste signera papprena eftersom det ar ett arrangerat brollop. Till var stora besvikelse hade bruden pa sig en vit marangbakelse-klanning och ingen sari. Men som tur var fick vi aven folja med pa mottagningen efterat och innan middagen forsvann bruden en stund och kom sedan tillbaka i akta indisk brudmundering med en rod och guldig sari och en massa stora stora guldsmycken. I kyrkan var det itne speciellt mycket folk, men pa middagen var det omkring 1000 personer. De hade tre stora buffevagnar med en massa god indisk mat.

Det ar himla svart anda att forsta det har med arrangerade brollop. Tank att gifta sig med nagon man inte kanner! Jag kan beratta ocksa att aven om brudparet sag valdigt glada ut, falldes inte en enda ta i kyrkan, vilket kanske skulle hora till ovanligheterna pa ett svenskt brollop.




(Inte det mest lyckade fotot kanske...men men)

Ikvall (fredag) tar jag och Lea ett nattag (ska bli spannade att prova ett indiskt tag) till Mysore. Vi kommer fram tidigt imorgon bitti och da tar vi en buss till Bandipur nationalpark dar vi hoppas pa att fa se lite vilda djur. Sedan har vi bokat hotell och mat (middag, frukost & lunch) pa nagon resort i narheten. Pa sondag kvall tar vi taget tillbaka och kommer hem igen pa mandagmorgon lagom nar barnen gar till skolan.

Nasta vecka ska jag beratta om mitt och Leas nya projekt, nu nar skabb-projektet ar over. Det nya projektet ar betydligt roligare!

En sak till bara. Pa tisdag, om allt gar enligt planerna, ska vi aka pa en utflykt med alla barn till ett zoo och till nagon kyrka. Vi ska hyra en buss och ta med en massa frukt och kakor och bara ha det mysigt hela dagen. Och vet ni hur det kommer sig? JO, DET AR TACK VARE ER!!  

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Jag maste bara saga forst att jag har fatt in 5500 kr (!!!) pa insamlingen. Ni ar fantastiska!!

Jag har alltid sa mycket jag vill beratta om och sa mycket jag skulle behova saga till nagon. Jag skulle kunna skriva tre blogginlagg varje gang jag gar till internetcafeet tror jag. Men det storsta som har hant sedan sist att att vi har genomfort "operation skabbutplaning" sa jag borjar med att beratta om det.

Nar vi kom tillbaka fran vara lilla semester forra sondagen hade skabbsituationen inte forandrats, i alla fall inte till det battre. Efter en hel del patryckningar och overtalning fran mig och Lea tog vi i tisdags sju barn med oss och akte till sjukhuset (ett riktigt denna gang, inget homeopat-sjukhus). ANTLIGEN fick vi traffa en lakare som tyckte att situationen var lika allvarlig som mig och Lea och som ocksa sa att vi MASTE gora nagonting nu. Han sa att vi maste bahandla alla 47 barn, och all personal samtidigt med en speciell kram (Peremethrin). Vilket jag och Lea redan konstaterat efter endel egna efterforskningar och med lite hjalp fran er dar hemma.

Trots att Priya och Syster nu verkade ha forstatt allvaret, och forstatt att vi verkligen var tvunga att ta tag i det har nu hande det inte speciellt mycket. Jag och Lea forsokte fa klarhet i huruvuda Syster (conventet) tankte betala for kramen eller vad deras plan var, men vi lyckades aldrig fa nagot rakt svar. Nar varat talamod var slut bestamde vi oss pa onsdagen for att kopa 53 tuber kram, oavsett vad Syster tyckte om detta. Vi hade turen att borja kram-letandet pa ett apotek dar apotekaren pa 15 min kunde bestalla in all kram vi behovde. Vanligtvis har de bara 1-3 ex av varje sort pa varje apotel och vi hade sett framfor oss hur vi skulle behova ga runt pa olika apotek hela dagen.

Nar vi kopt kramen syntes annu inga tecken pa nagot initiativtagande fran Priya eller Syster sa vi slutade helt ankelt att vanta och borjade dela ut arbetsuppdifter och direktiv om hur det hela skulle ga till. Samtidigt latsades vi att vi inte horde komentarerna om hur mycket jobb det skulle bli (det visste vi ju redan).

Pa torsdagsmorgonen fick barnen lagga ta uppsattningar var av klader i en stor hog. De la sedan alla filtar och handdukar i en annan. I en stor hink samlade vi allas kammar, bodyscrubs och tvattborstar. Alla fick lagga ut sina madrasser/mattor i solen innan de gick till skolan och sedan drog hela cirkusen igang. Att for hand tvatta 47 stora filtar, 47 hyanddukar och omkring 250 kladesplagg i tre grytor i ett kok med en gasspis och en vedspis ar inget skamt!!

Vi bar hinkar med vatten, hinkar med klader, brande vara hander och arbetade tills vi knappt hade nagon hud kvar pa fingrarna. Pa kvallen skrubbade sig alla barn extra noga nar de duschade och fick sedan middagen serverad en timme tidigare an vanligt sa att det skulle vara tid over for hela kram-proceduren.

Vi radade upp (kaosartat uppradning) alla barnen, tjejerna i tjejernas sovhall och killarna i killarnas. Bara att fa 47 indiska barn att kla av sig nakna var ett projekt i sig (de ar inte lika oblyga som vasterlandska barn). De holl pa fa en shock nar jag och Lea sa "Jaa, ni maste smorja in er mellan benan ocksa" och pekade mellan benen. De hade nog aldrig varit med om nagot liknande. Vi smorjde in varenda millimeter pa varenda ung med Peremethrin innan vi till sist kramade in oss sjalva och gick och la oss.

pa fredagen skulle vi "bara" tvatta resten av barnens klader. Jag skulle gissa att alla barn har mellan fem och tio uppsattningar klader och jag vill inte ens veta hur manga kladesplagg det ar sammanlagt. Sa vi kokade vatten, bar vatten, bar klader, brande vara hander och jublade nar det sista kladesplagget var upphangt.

Sedan skulle vi bara gora om hela proceduren igen nagra dagar senare. Och det gjorde vi! Igar tvattade vi, och tvattade och tvattade. Och smorjde in och smorjde in och smorjde in. Nu hoppas jag att skabbjavlarna ar mer utplanade an vad vi ar utmattade for annars vet jag inte vad vi ska gora.

Jag passade aven pa att smeta in lite Petemethrin i harbotten och sedan i torsdagskvall har min skalle inte kliat. Forsta gangen jag har en klifri skalle pa 7 veckor, jag hade nastan glomt bort hur det kandes att inte ha loss!

Permalink Allmänt Kommentarer (9) Trackbacks ()

Det mesta har pa barnhemmet har kretsat kring skabb den senaste tiden, men jag tankte att jag anda skulle beratta om varan lang helg forra veckan.

I onsdags eftermiddag lamnade vi de skabbiga barnen och tog bussen till Kundapura. Vi checkade in pa ett hotell och gick till en resturang for att ata middag. Dar traffade vi pa ett gang andra volontarer, bland annat nagra av de danska tjejerna som jag hade introduktionsveckan tillsammans med.

Pa torsdags formiddag gick vi till FSLs Guesthouse varifran vi, tillsammans med 10-12 andra volontarer, begav oss till The Turtle Bay resort som lag ett par mil utanfor Kundapura. Det var ett vackert stalle vid en lang vit vacker, helt tom strand. Vi borjade med ett dopp i havet (med klader pa som vanligt) innan det serverades god lunch. Jag ater sa sjukt mycket god mat har!! Efter lunchen chillade vi mest omkring.

Vi hade sma korta presentationer av vara olika project och diskuterade lite kring det. Vi lekte lite lekar och hade sandskulptur-tavling innan det var dags att ata middag. Hela kvallen satt vi ute under den sjarnklara himlen och pratade. Nagon hade tagit med en gitarr och spelade och sjong hela kvallen. Det var verkligen en avslappnad och harligt semester kansla over det hela.

Pa fredagen tog vi sovmorgon (till halv nio) innan vi gick ut i solskenet. Det ar alltid solsken i Indien. Vi badade och solade och bara hade det bra dar pa stranden fram till tva-tiden nar vi akte tillbaka till Kundapura for lite shopping, lite internettid och middag. Klockan atta klev vi pa bussen som skulle ta oss till Mysore. Det var en sa kallad “sleeper”, dar man inte sitter i saten utan ligger i en “sang” medan man aker. Resan tog omkring tio timmar, och trots de forjavliga vagarna lyckades vi sova i alla fall nagra fa timmar.

I Mysore hittade vi pa ett hotell (son luktade mogel, precis som alla andra hotel vi sovit pa har), tog en dusch, drack en kopp kaffe och begav oss ut pa sight-seeing. Vi sag det stora vackra palatset och en siden-fabrik, dar de bland annat vavde sjukt vackra siden-saris med akta guldtradar. Vi besokte aven The Sandwood Oil Factory, dar de utvinner olja ur en speciell slags trad. Oljan anvands i aromatarapi, och for att tillverka rokelse-pinnar. Vi akte upp pa ett berg dar det lag ett litet temple pa toppen, med vacker utsikt over hela Mysore. Vi hann aven med att ata lyxig och god bade lunch och middag och aven inhandla tyg till en ny sari (infor brollopet pa sondag!!). Hojdpunkten tror jag dock var att strosa omkring pa den storamarknaden med frukt, gronsaker, tusen olika sorters ris och bonor, kryddor, farger och dofter.

Pa sondagmorgon tog vi bussen tillbaka till Mangalore och barnhemmet. Pa en 10 timmars bussresa (i dagsljus denna gang) hinner man se bade det ena och det andra. Indien ar ett fantastiskt land, och manga ganger precis som man kan forestalla sig. Sa dar som man har sett Indien pa nagot reseprogram pa TV.

Utanfor bussfonstret susar den Indiska landsbyggden forbi. Nagon vallar en flock getter, som snallt gar pa led langs vagen, nagon annan fraktar hem dagens skord pa en fargglad karra dragen av tva stora oxar med en san dar trastang mellan dem. Kvinnor i fargstarka saries bar frukt och gronsaker i flatade korgar pa huvudet, medan nagra andra kvinnor i fargstarka saries tvattar klader i de sma smutsiga vattendragen. Kossor betar har och dar, en del spatserar lugnt omkring pa vagen och later inte bilarna och bussarnas tutande stora dem, de vet att ingen konmer att skada dem. Vildhundar travar malmedvetet mot nagot mal som bara de vet om. Ibland ser man nagon som satt sig att vila i skuggan av ett stort trad. Bade mann och kvinnor arbetar ute pa de olika falten, dar solen steker dem. Frukt- och gronsakshandladre drar pa sina stora vagnar fyllda med papaya, annanas, vindruvor, och bananer (tyvarr inga mangos, for det ar inte sesong).

Man kan agna ratt manga timmar at att stirra ut genom fonstret och studera den Indiska vardagen utan att bli uttrakad. Tank vad fantastiskt att jag faktiskt ar har!!

 

Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Forra veckan markte vi att nagra av barnen hade konstiga sar och liksom varfyllda blasor som vagrade att laka. Efter tre dagar med desinficering och sartvatt blev det inte battre och vi sa at syster att hon maste ta dem till sjukhuset. Da kom det fram att det var skabb. Vi borjade undersoka de andra barnen och insag att i princip ALLA har det, bara mer eller mindre. Vissa har variga sar och blasor medan andra ha prickar i huden och vissa dar hela huden pa hela kroppen ar helt knottrig och skrynklig. Pa tre dagar har det spridit sig som pesten och blivit varre och varre. I mandags tog vi 15 barn till det homeopatiska sjukhuset som ligger i narheten (for att dar far de gratis medicin). Och i tisdags kom lakarna till oss och tittade pa 23 barnBarnen fick en slags olja som de ska smorja in sig med efter att de badet och nagra sma piller med jag har noll tro pa att det kommer hjalpa. Jag och Lea (opassande nog) stack onsdagskvall i vag till Kundapura for volontar get-together som var nu tors-fre. Ikvall aker vi vidare till Mysore och kommer tillbaka till barnhemmet pa sondagkvall och jag vagar inte ens tanka pa hur barnen kommer se ut da.

Vad ska vi gora?!! Pa mandag ska vi i alla fall till sjukhuset med Lea som har nagra sma utslag som troligtvis ar skabb, men jag forstar inte hur vi ska lyckas hjalpa barnen att bli av med detta? Koka alla klader? Madrasserna? Hur ska vi lyckas bada och skrubba alla och smorja in overallt med kram, och vilken kram funkar? Hjalp mig!

Pust, att i framtiden bli mamma kommer kannas som en pice of cake efter detta, att bara oroa sig for ett barn, och inte 47!
























Bortsett fran skabben har vi alltsa haft tva underbara dagar pa Turtle Bay Resort utanfor Kundapura, med vacker strand, sol och bad. Och nu ska vi pa sight-seeing i Mysore. Jag far beratta mer om alllt det har naste vecka. 

Utover det kan jag meddela att det fortsatter komma in pengar pa mitt konto och vi har kopt skor till de 10 barn som inte hade nagra. 10 par for 150 kr totalt. Vart! Vi har aven kopt lite skabb-salvor, men inte i narheten av tillrackligt. Vi far se igen vad vi gor pa mandag, men det ar inte omojligt att lite av era pengar nu kommer fa ga till operation skabbrensning. Lossen kanns helt plotsligt harmlosa och oviktiga. 
 
 
Sko-shopping. Barnen halsar och tackar!

Ta reda pa allt ni kan om skabb och skriv till mig, snalla!

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

... nu har ungjavla fatt SKABB ocksa!!!

Jag kom precis fran Deralakattes homeopatiska sjukhus, dit vi tog 15 skabbsmittade barn. Just nu ar det 17 stycker som har det, men jag tror att om vi bara tittar lite narmare kommer vi se att alla har det. Bara mera eller mindre. De som har mest far som varfyllda blasor och variga sar nar de kliat sonder huden. Mysigt varre.

Jag fragade lakaren hur vi kunde undvika det pa oss sjalva och han sa att vi kunde ju ha handskar pa oss nun ar vi ska tvatta och smorja in barnen. Men det ar ju inte sa himla latt nar man hela dagarna haller i sma smutsiga barnhander, eller far en smutsig liten sot barnpuss pa kinden. Fran vad jag googlade fram kan det tydligen ta 4-6 veckor fran att man far skabb till att man far nagra symptom, sa jag antar att jag bara far vanta och se. Jag har val inte heller sa dar jatte stor tro pa att den har homeopatiska medicinen vi fatt kommer hjalpa heller. Tva barn som hade de varsta "utslagen" var pa sjukhuset i lordags och de fick en helt annan salva, sa jag vet inte.

Nagra bra skabb-tips hemifran?


Annars ar allt bra, hela lordagen tillbringade vi pa Mansa Amusement & Water Park. Jag kan inte beskriva hur underbart det var att sola och bada. Helt plotsligt kandes den Indiska solen inte alls for varm och jobbigt utan bara helt perfekt. Men trots att vi hade t-shirts och shorts pa oss var vi de mest avkladda personerna pa hela stallet. Jag antar att fafanga inte riktigt ar pa sin plats nu, men jag onskade verkligen att jag kunde fa en fin solbranna. Solning i bikini blir det inte tal om forran vi kommer till Goa kring nyar.

Tyvarr blev min planbok stulen pa bussen pa vag till vattenparken. Jag var forst lite bitter (och ar val det lite fortfarande) over att jag hade sa "mycket" pengar i planboken. Jag hade runt 2500-3000 rupees och det kandes som jag blivit av med en formogenhet, nar det i sjalva verket inte handlar om mer an typ 400 kr. Jag tror min resebudget ska overleva det. Mitt korkort lag dar i ocksa, sa nu ska jag forsoka anmala det stulet. Men men...

Det jag mest av allt hade tankt sags till er idag ar TACK TACK TACK!! Jag har redan fatt in 2450 kr fran er dar hemma och jag ar sa himla glad over det :) Ser fram emot att fa ga ut och shoppa en massa barnklader!

Puss o kram fran Indien!

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vissa dagar ar lite svarare an andra. Igar var en sadan dag. Jag kande mig riktigt ledsen hela dagen och hade svart att rycka upp mig. Det var egentligen ingenting speciellt som hant, utan mer en rad sma handelser som gjorde att jag tyckte allt kandes sa ledsamt och hopplost for barnen.

For det forsta ar det aterigen det har med att barnen blir slagna. Igar borjade vi som vanligt dagen med "exercise", vilklet ar 10 minuter av skittrakiga ovningar. Barnen deltar sadar halvhjartat, precis som jag sjalv hade gjort om jag var dem. Nagra av barnen kom sent, da deholl pa fixa med sitt har, och som straff blev de slagna med en trapinne. Det ar alltid en av de yngre tjejerna som rakar lite extra illa ut, och blir slagen lite extra hart. Det ar hjartskarande att se de dar stora, radda ogonen medan Priyja far in ett par harda slag.

For det andra kan jag bli spyfardig over "sisters" alla negativa kommentarer om barnen. I forrgar till exempel satt jag och Lea ut och pratade tillsammans med en av tjejerna som gar i sjunde klass. "Sister" fragade om vi hjalpte henne med laxan eftersom "she's very slow in school". Det later kanske inte sa farligt med det ar sattet hon sager det pa, sa nedlatande, och mitt framfor den har tjejen utan tanke pa att det kan vara sarande. (Som tur ar ar barnen inte sa duktiga pa engelska). Dessutom ar den har tjejen inte alls speciellt langsam, utan bara valdigt noggran och perfektionistisk. Jag har ALDRIG sedan jag kom hort "sister" saga ett enda positivt ord om barnen.

En tredje sak ar att nu idag kom en valdigt speciell person pa besok. Nagonslags "super sister", med en valdig massa status och anseende. Hon ska halsa pa har i fyra dagar och da maste barnen ova in en fjantig valkomst sang pa engelska om hur glada de ar, och att de valkomnar henne hit. Och nu ar det sa himla viktigt att det ar stadat overallt och att barnen ser rena och valkammade ut sa att den har super systern inte ska tycka de ser smutsiga ut. Det kanns bara sa fel hela grejen att nu ska vi liksom dra pa nagon javla fasad om hur bra allting ar har pa barnhemmet. Jag menar, barnens klader ar ju sa trasiga och mogliga som de ar, vad ska barnen gora at den saken? Ska de behova skammas over det? Och oroa sig over vad nagon javla viktig syster tycker om dem?

For det fjarde ar det ingen har som verkar veta nagonting om sarvard. Jag och Lea framstar som experter, trots att det inte ar speciellt mycket vi vet. Men de later barnen ga omkring med sina fran borjan bara sma sar, tills de blir fina sma infektioner i dem. Det finns inte ett plaster pa hela stallet och ingenting att tvatta saren med.

Jag tackar darfor odmjukast de personer som redan gett sitt bidrag till insamlingen och kan meddela att en liten summa gatt direkt till ett litet hemmaapotek. Jag kopte allt igar formiddag och har redan fatt stor anvandning av det. Tack tack tack!





Igar fick Lea ett paket fran tyskland innehallande blanda annat lusmedel och winegummi.
Lea sprayade hela min skalle med medlet och gjorde sedan ett fint litet fynd i min harbotten:


Inte nog med att man ska doda de sma javlarna, man ska fa ur dem ur haret ocksa. Blaaak!



Jag kommer i alla fall har solbranda fotter nar jag kommer hem. Resten av mig ar lika vit som nar jag kom hit.
Pa lordag ska jag och Lea prova Mangalores vattenpark, och dar kan vi kanske i alla fall vaga kla av oss till shorts och linne. Det ska bli sjukt underbart att bada!

Jag ber om ursakt for det langa inlagget. Tack igen for ert stod hemifran :)

KRAMAR!

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag och Lea har nu bestamt oss for att pa varsitt hall forsoka samla in pengar for att kopa nya klader, skor, och annat nodvandigt till barnen. Jag gissar att de flesta av er som laser detta aven har fatt ett mail eller ett meddelande pa facebook idag. Om det ar nagon som inte fatt det och som vill vara med pa insamlingen sa kan ni lasa langst ner i detta inlagg.

Idag ar barnen lediga fran skolan. Det verkar som att det alltid finns nagot att fira i det har landet. Idag ar det nagon muslimsk hogtid och ikvall kommer en muslimsk man till barnhemmet och ska laga mat at oss. Jag har hort att man pa denna dag ska offra en get, sa vi far val se om det blir get-middag.

Haromdagen diskuterade jag och en av systrarna om de har manniskorna som kommer till barnhemmet for att ge mat, eller klader, eller ibland kommer nagon nar de fyller ar och ger barnen nagot gott att ata. Syster sa lite foraktfullt att de har manniskorna kommer dit for att de hoppas pa att fa Guds valsignelse om de ger nagot till de fattiga barnen. Jag ska val erkanna att det ar det som jag sjalv tankt ett par ganger, att folk kommer dit och lamnar nagot och aker darifran nojda och belatna med sig sjalva. Men sa tanker jag ocka att....spelar det egentligen nagon roll?? Ar inte de viktiga att barnen far mat i magen och nya klader?

Ar det inte ofta sa att vi gor saker for andra for att kanna oss nojda med oss sjalva? Det skulle vara en logn om jag sa att jag inte hade akt hit till Indien for min egen skull. Jag gjorde det ju for att jag sjalv skulle fa uppleva nagot helt annat, och sjalv utvecklas som person. Nu nar jag har lart kanna barnen bryr jag mig valdigt mycket om dem, men i fran forsta borjan akte jag ju hit av egoistiska sjalv. Men gor det nagon skillnas? For barnen har det ju ingen betydelse varfor jag kom hit, huvudsaken ar ju att jag ar har nu, och gor det basta av de har tre manaderna.  Eller?...



Har har vi hela barnhemspersonalen. Lea, Syster Dulcin, Jag, Pria och Arati.


Fisk, nagon?


Vi halsade pa Cissi pa hennes projekt i Sullia.

---

Information om insamlingen. Har foljer det mail som jag skickat ut:

Hej alla nara och kara, alla vanner och bekanta!

Som de flesta av er vet befinner jag mig i skivande stund i Indien. Jag jobbar har som volontar pa ett barnhem i tre manader utanfor staden Mangalore. Pa barnhemmet bor 46 barn vars foraldrar (om de har nagra) inte har mojlighet att ta hand om dem. De flesta foraldrar ar for fattiga for att kunna ge sina barn ett bra hem, och manga har aven alkohol - och drogproblem.

Pa barnhemm...et far barnen tak over huvudet, mat i magen och aven skolgang, men de far ocksa slita hart. Fran att de vaknar klockan 05.30 fram till att de gar och lagger sig klockan 21.00 har de ett fullspackat schema med stadning, tvatt, laxlasning, bon, massa och skolgang.

Det jag kan gora for de har barnen ar kanske inte mycket i det stora hela, men jag kan ge dem av min tid, mitt stod, en massa karlek och uppmarksamhet. Men jag kanner anda att det inte ar tillrackligt. Innan jag aker harifran (29 dec) skulle jag vilja ge de har barnen en alldeles speciell julafton, med godsaker och julklappar.

Alla barnen behover nya klader, nya skor, nya underklader och nya skolvaskor. Utover det vill jag utrusta barnhemmet med ett forsta hjalpen set (da det inte ens finns plaster), nya tandborstar, nal och trad, nagelklippare, sax, limm, tejp och annat smatt och gott som jag tycker bor finnas i varje hem.

Jag hoppas darfor att manga av er dar hemma vill hjalpa mig (och Lea, en tysk tjej som gor en liknande insamling fran Tyskland) att gora detta mojligt. Det kan ni gora genom att skanka en liten julklappspeng. Det ar allt jag onskar mig i julkapp detta ar, och jag tycker nog att jag har varit ratt snall!

For er som vill vara med pa denna ber jag satta in en liten summa pengar pa mitt konto.
Clearingnr. 6538
Kontonr. 259 920 088
Handelsbanken

Jag ber er dessutom att skicka ett mail till [email protected] och skriva hur mycket ni har satt in, da jag inte vill logga in pa min bank harifran mer an i nodfall.

Jag och Lea kommer personligen sta for att inkop och satta kladerna direkt i handerna pa barnen, och darfor kan jag alltsa garantera att 100% gar raka vagen dit de ar amnade. For att vi ska hinna med att organisera detta innan julafton maste jag ha fatt in pengar senast den 12 december.

Tusen tack till alla er som vill vara med!!


Jag ber er aven att vidarebefodra mailet om vi har gemensamma bekanta och vanner som ni tror skulle vara intresserade, da jag inte har allas emal-adresser.

Varma halsningar fran ett soligt Indien!

Astrid Janbell

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()